dagbok

Sommaren börjar lida mot sitt slut. Jag lider inte med den utan gläds åt hösten med sin höga och friska luft. Nu kan man börja tända lite lampor inomhus strax innan sänggående för att sen släcka dem igen. Inte mig emot. Fortfarande är kvällarna tillräckligt ljusa så länge jag är vaken i alla fall. Tycker att jag märker att till och med Kia blivit lite piggare när vi har några grader svalare.
Det har till och med hänt att Kia vill ut med Kurre och leka när han knackar på.

I sommar har samtalsämnena med kunderna varit som det brukar: Det är för blåsigt, för regnigt, för kallt eller för varmt, och så har de ved att ta rätt på i skogen, sen ska den klyvas och travas. Bärsäsongen borde ha gjort sitt intrång ungefär nu, men tyvärr har det inte blivit mycket av det i år. I och med det har vi inte sagt mer om det än att det inte finns några.

Däremot har väl resterande av Norrbotten aldrig sett så mycket bär, och vi högst upp fick väl en köldknäpp precis då både hjortron och blåbär blommade. De ihärdiga hittar nog vad de söker men sånt pratar man inte om när det är ont om varan.
Myggmedel har jag sålt ovanligt lite av i år, och trots en förlust för min del på den fronten så har vi alla gläds åt mindre besökare av den sorten. Knotten har väl precis hittat hit nu och det kommer andra små “jävlar” som ställer till det, så vi hoppas på en blåsig höst då eller nåt.

I övrigt blomstrar nog landsbygden i dessa tider och Muodoslompolo ska inte vara sämre.
Jag som PostNordombud har möte med dem varje år för att gå igenom statistik, och byn har växt med ett par hushåll bara det här året. Det tackar en Lanthandlare inte nej till.
Det 5:e nybygget sen vi började har börjat ta form. Än så länge är det bara garaget, men det kommer ett tillhörande hus och folk som ska flytta in permanent.

Allt detta är givetvis glädjande besked för oss som bor här och för mig som försöker leva på ortsbefolkningen. I min typ av verksamhet får man nog ta ett år i taget och inte ta något för givet.
Norrbottenskuriren hade minsann på löpet nyligen att “Intresset för hus i byarna växer”.

Snacka om förvåning denna sommar när jag ser att höbärgning pågår mitt i byn. Det känns lite som att den har livat upp en smula. Det är fårägaren som flyttade hit förra året som har orsakat såna dramatiska vändningar här. Äntligen fick de användning för traktorn så som den ska användas.
Fast snart är det jakttider och då blir det nog en och annan älg i skopan kan jag tänka mig.

På hemmaplan har jag inte fått mera gjort under denna barmarkstid heller. Något ryck blev det med att ta upp tistlarna när de blev högre än jag, men annars har gräset fått växa till sig rejält och det kommer nog en sommar när jag även tar tag i det vad det lider. Än tar affären mycket energi av mig och speciellt den här tiden när det är mer folk i byn och det går betydligt mer varor. Någon semester har det inte heller blivit mer än när jag åkte på en längre week-end till Skåne, och i början på året var jag iväg till gamla trakter ungefär lika länge. Nu har jag sett både Smygehuk, Ales Stenar, Saltsjöbad (ett mycket fint spa-hotell för övrigt) och så mopsarna Ester och Greta förstås.


Badtunnan har fått vila från mig och jag från den, för även om nu många tycker att sommaren har varit dålig så har inte jag haft någon längtan att sätta mig i 38 gradigt vatten. Tur är väl kanske det då inbyggnad av tunnan nyss har påbörjats.

För övrigt tycker inte jag alls att sommaren har varit dålig även om regnskurarna har varit tätare än vanligt, men däremellan har det snabbt klarnat upp. Ett ganska så ambivalent sommarväder kan man sammanfatta det som.

Kias ben har inte visat sig från sin bästa sida, så hela sommaren har jag dragit henne på kärran till- och från jobbet bitvis, men själv går hon mellan 1,5-2 km båda sträckorna och det kan vara tillräcklig motion. Matte ska givetvis pinna på sina 6 km som vanligt. För att ge katten Tilda en utflykt då och då så har även hon fått hänga med på kärran till jobbet. Det brukar hon leva på sen resten av veckan.

Affären har fått gå igenom några strömavbrott och några dagar utan nätverk, men från och med nu ska vi vara förberedda med både backup för nätverk och strömkälla. Sånt kostar på förstås, men irritationen är värre än investeringen så då är det bara att slå till innan ilskan tar över handen. Elverket i sin helhet.

Turistsäsongen har varit bra med många passerande husbilar i år – ovanligt många ska tilläggas. Anledningen till det är vägbygge på finska sidan mot Kilpisjärvi vilket har gjort att många valt att åka den svenska sidan. Bra för mig förstås. De flesta är väldigt trevliga människor men så kommer det en och annan som ska sko sig på min bekostnad. Det kom en lyxig husbil med tillhörande betydligt fattigare människor i den. De kom in och frågade om de fick byta vatten i deras tank. När det gäller just tömning och påfyllning av 100-tals liter så tar jag en liten avgift på 40 kr eftersom jag dels har investerat i möjlighet till detta runt husknuten med slang och allt, och dels för att även en lanthandlare betalar för vatten som sagt. I alla fall kommer han in och jag talar om läget vilket han accepterar. Jag frågar om han vill betala först eller sen varpå han sa sen, så jag gick och slog på kranen. Sen kommer han tillbaka och visar en tom plånbok och några utländska mynt att det var allt han hade. Jag tar ju kort så det informerade jag honom om. Tydligen hade han inte ens kort. Jag var noga med att påpeka att det var då märkligt att man åker på semester i en husbil och inte har några pengar. Det kunde han hålla med om. Jag vet inte hur stor vinst det där var för den stackarn, men de lär inte svälta av törst – det är ett som är säkert.

Min caféhörna har varit välbesökt faktiskt och i sommar har vi haft en bjudning med pulled pork och lite grillat. Då kom det betydligt fler än vad som få plats inne, så jag är glad att vädret var med oss.

Nästa tillställning blir första veckan i september då älgjakten börjar. Jag har lovat att ha kvällsöppet en dag, och samtidigt kommer vi att bjuda på ärtsoppa och pannkakor som förra året. Det var riktigt uppskattat.

Affärens tillhörande mack ska väl nu äntligen vara utformad enligt konstens alla regler så att kommunen och alla instanser är nöjda. Det har inneburit en del grävande för jordtagsmätning och kurs för mig som föreståndare. Efter detta kommer givetvis något nytt och nu är kommunen på mig om någon typ av funktionskontroll av ventilationssystemet. Det har inkommit en “Påminnelse” som det så fint heter. Var den första begäran har blivit av vet jag inte i vanlig ordning. Uppenbart är att kommunen inte har någon skyldighet att informera mig om vad som gäller vid uppstart av en liknande verksamhet, utan kontroller och klagomål kommer efteråt som ett brev på posten. Man ska härdas tydligen. … och om jag har.
Det märkliga är väl just det att när jag startade så har jag skrivit ett brev till kommunen och talat om läget samt begärt hjälp just i sånt som jag inte känner till. Uppenbart är att det gjorde inte de heller, eller så undanhöll de information för att senare kunna skicka på mig lite böter. Det sistnämnda har de lyckats bra med.

Och så har affären lyckats komma på pränt i tidningen igen. Denna gång i Finland och helt utan min vetskap. Det nämns lite kort att det är en sympatisk affär värt ett besök. Ni får helt enkelt lita på mig att det är vad det står.
Som jag nämnde så tycker jag att vi har haft många fina sommardagar, men de ljusa sommarkvällarna tar priset. En kväll fick jag nöjet att följa med till Merasjoki och bara njuta av stillheten.

Vi har det väldigt bra här mitt i metropolen. Det har Katja också satt på pränt.
Inte mycket tid kvar av barmarkstiden det här året, men om vintern är lika sen som i fiol så är det några månader kvar för fyrhjulingarna innan de byts ut mot skotrar. Pappa har varit flitig med sin i år och kört allt från ved till kartonger.
Det tas en massa beslut över våra huvuden ideligen. Den sista som berörde mig som lanthandlare var att vi nu har skyldighet att informera kunderna om plastens påverkan på miljön, så jag brukar väl säga vid plastkasseköp att de inte ska kasta den i havet. Jag har ju redan en lapp som uppmanar dem att återanvända sin plastkasse. Här uppe är vi nog inte några stora bovar till just det problemet då de flesta källsorterar, åker till återvinningsstationer och har med sin egen tygkasse till affären.

Själv har jag gått från sommargrå och vildvuxen…
…till höstredo. Kommer jag iväg till frissan 2 ggr per år så är det bra, men med tanke på avståndet så – 2 timmar hos frissan, 1,5 tim resväg dit och hem. Det tar sin tid att nå ett sånt mål.

Snön har tagit lång tid på sig att försvinna i år, och än finns det snöhögar kvar lite här och där.
I fredags fick vi vår senaste rejäla snödos – det snöade i princip hela dagen. Tack och lov så fastnade inget av det, eller kanske det var synd med tanke på att mina skidor fortfarande stod kvar utanför dörren.

Våren väntar vi på för den är definitivt på villovägar. Vindarna är från Sibirien eller nåt ditåt och yllesockorna sitter på än. Den enda som jag hittills kan se njuter en del av snön än är Kia som faktiskt letar rätt på minsta snöhög för att rulla sig i.
I affären har skett ganska stora förändringar, men inget går av sig själv så vi har fått slita när det gäller flytt av kassa, göra dörr till vänthallen för att flytta caféhörnan dit, och sen har vi givetvis tagit ner massor av varor från hyllorna för att sedan sätta tillbaka dem. De så kallade skeppen är inte på hjul, så direkt ett skepp ska flyttas någon cm så måste allt ned.
Förändringen har skapat en affär med mer ljus och utrymme. Ja, varorna har också blivit färre.
Det är bara att inse att den här ägarinnan blir inte yngre, och varorna kan därav inte bli fler för att jag ska orka med.
Allt detta har givetvis inneburit en del spacklande, slipande och målande på det och mer därtill.
Nu har vi förberett oss ganska bra för sommaren, och vi hoppas på en mer lättskött butik.
I veckan kom GB-glassen och GB-gubben åkte ut. Han fick inte stå länge utan välte ideligen, så han åkte in igen. I veckan kom sommarblommor för plantering – hur nu det ska gå i denna kyla. ? Än så länge häckar blommorna inomhus precis som en annan, och djuren med mig.
Kia är inte lika pryd som Tilda, men katten tillhör ju den äldre generationen hon med sina 18 år på nacken.
Mina tomatplantor tar sig trots allt och jag får ha penseln i högsta hugg, för nån pollinering är det annars inte tal om.
På tal om en och annan så är det faktiskt ett annat par som nu har påbörjat husbygge här i byn. Den seglivade byn är vad som sägs om den, och vi får hoppas att människorna är likaså.
Ett timmerhus har kommit upp i utkanten av byn också, så det ser faktiskt lovande ut tycker affärsinnehavaren i alla fall. ?
Vintern var då seglivad det här året. Jag verkar ideligen halka in på det, men faktum är att idag är det den 4 juni och det snöade senast idag. Det är inte ett berg av maräng ni ser…
Oavsett väder ska det bytas till sommardäck i det här landet, och det ska gå med en rasande fart. Problemet som uppkom i år för min tappra far var att snön förhindrade honom att ta in däcken i ladan, så ett tag hade jag en hel däckfirma på gården. Härligt nog löste det sig ganska snabbt med en upptrappning av snösmältningen ett par dagar. Det går ruskigt fort när det väl sätter fart.
Kia blir inte yngre hon heller trots kastrering och operation av en knöl på bakhasen i år så är hon inte mycket piggare, och hon åker ofta vagn till jobbet, men hon får frisk luft – det är ett som är säkert.
En doft av sommar fick jag i veckan när Syrén och Liljekonvalj kom med posten från Monika ända från Skåne.
Ibland måste man unna sig det bästa när jag nu ändå hade fått smak för färska blommor, och någon annan uppvaktning än den man ger sig själv är det knappast tal om här i ödemarken.
Man får glädjas åt det lilla, och premiär för badtunna har jag haft redan även om locket nu får vara på tills det är dags för eldning igen. Sen tänkte jag bygga in den i altanen så jag slipper balansera på brädan för att nå upp till aggregatet dit veden ska i. Ni skulle se mig springa där i timmar med vedtraven på armen, upp på rampen och vinglande ta mig ut… eller kanske inte. ?
Innan vintern gjorde sitt bakslag så fick jag en ledig dag då solen visade sig från sin bästa sida, och såna dagar glömmer man inte. Något som man säkert kan lita på det är midnattssolen som alltid återvänder så här års… oavsett väder. ?
Avslutar med ett mycket passande budskap.

Polarnätterna har klivit in och just nu har vi ett månsken som heter duga. Dagen gryr i samma veva som skymningen träder in, men det är inte mörkt även om det inte direkt är ljust.
Fram till jul blir det inte bättre än så här, och det är ändå inte dåligt.
Den här dagen var jag snabb och lyckades fånga de sista solstrålarna bakom affären innan den vek hädan för i år.
På tal om affären så har jag satsat en del på marknadsföring. Vi får se om det ger något. Om inte annat så pryder ett nytt budskap ytterväggen.
Till kunderna har jag ordnat miljökassar, och många har önskat en byamössa, så det blev en sån också.
Jag lät trycka upp almanackor även i år.Sen behövs en buff i våra trakter som jag har delat ut som julklapp.
En byfånemössa har jag nu på mitt huvud men vad gör man inte för affären.
För övrigt har livet sin gilla gång här i byn. Byborna har fullt upp med att röja bort snön på alla sätt och vis, mata fåglarna, klaga på kylan, klaga på blåsten och baka inför Jul… och jösses vad det bakas! Jag säljer jäst, vetemjöl och socker i mängder.
Så här års har vi ett otroligt vackert ljus även om det nu inte är så ljust som sagt. Kan inte förklara det bättre än att himlen ger oss både babyblått och babyrosa färger.
Mitt hem är inte sämre.
Badtunnan står förvisso där, men den ligger i träda till våren, och det blir något att se fram emot.Kia är ute på strapatser varje morgon, och såna här dagar har hon inget att klaga på.
Kallare än -25 så åker overallen på. Som sagt.. ingen klädkod i de här trakterna och definitivt inte om det är riktigt kallt.Vackert norrsken får avsluta.

Samtalsämnena har i sommar varit som de brukar. Det är veden som ska göras, bären ska plockas, gräsmattorna ska klippas och på vädret ska det gnällas. Är det inte för kallt så är det för varmt, för blåsigt eller för regnigt, men blött har det sannerligen varit – både i min badtunna och i skogen.

Men med vatten kommer grönska som det så fint heter och detta tjärn var nog som vackrast denna morgon.
I skogen finns det smådjur och möjligen i tunnan också när vattnet varit för länge. Rådjur är det inte så gott om här, och egentligen har de nog svårt att klara vintern. På grund av att de inte riktigt förekommer lika frekvent som renarna och älgarna så matar man dem som hjälp. Ingen hjälp om man vill bevara sin trädgård hälsar mamma. Hos henne har de hälsat på minsann.

Mina jordgubbar har de låtit bli, så jag har fått skörda en del såna, en del smultron och sallad har jag fått äta i massor. Tomaterna låter dock vänta på sig.
Om det nu är något jag saknar från gamla trakter så skulle det väl vara svampen, och då menar jag inte den här.
På tal om älgen kom en kund in och frågade om jag hade skrumpna äpplen till skänks för “Jag tänkte mata mina älgar”. Jag mindes då att jag hade en del morötter som jag ville bli av med, så jag frågade om de äter morötter också och om han ville ha?
Han tittade förbryllat, skakade på axlarna och menade på att inte vet väl jag.
– Men du sa ju att de var dina älgar?
Jag antar att vi har olika uppfattningar om ordet “mina”.

För övrigt gick det inge vidare i den matningen för de norrländska älgarna vet visst inte vad äpplen är, för de ligger där i skogen än… orörda. Älgarna lär för övrigt inte vara orörda länge till för den 5 september börjar älgjakten, och det innebär “bra business” för min lilla affär då jägarna i den här trakten är många, och de kommer att behöva proviantera under jakten.

Det här är mer likt korv, och det var det nog. Det serverade vi en eftermiddag utanför affären när vi hade grillning. Folket åt, och allt gick åt.

Jag har haft besök av gjutdrottningen Tina och hennes sambo. Jag passade på att utnyttja både Lelles talanger inom trädgårdsskötsel, och Tinas inom gjutning, så hela den helgen gjöt vi med både bra och dåligt resultat. Annat kanske man inte kan vänta sig första gången, men några riktigt fina pallar fick jag i alla fall.
Tilda fick myssällskap en hel del eftersom Lelles kroppsarbete på tomten anses mer ansträngande än det vi höll på med, så sofflocket hägrade mellan varven.

Annat samtalsämne som borde ha förekommit mer i byn än det har gjort egentligen är nedläggningen av busslinjen till Muodoslompolo. Dessvärre har väl kommunen inte riktigt meddelat oss om läget förrän det var ett faktum. Jag fick ett telefonsamtal från SVT som ville intervjua mig angående nedläggningen, och då fick de höra min åsikt samt hanteringen av det.
Här är artikeln:
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/ilska-efter-nedlagd-busslinje-i-pajala

I samma artikel hade kommunalrådet intervjuats, och han hade också sin syn på det hela, och han menade att de inte kan lägga ned en stamlinje. Sen att de har kört omkring med en jätte-stor buss år ut och år in helt i onödan är något de borde ha sett över betydligt tidigare.
Affären håller med en vänthall för bussresenärerna, men där kan de nu stå och vänta förgäves, så jag fnular på vad jag ska göra med lokalen, och än så länge har en vettig skylt kommit upp… Vi får se vad det blir.
Det senaste i det är att kommunalrådet har meddelat mig att de skulle ha ett möte med länstrafiken angående upphandlingen. Från det har inte hörts ett ljud och någon buss har vi inte heller sett mer än varubilen som nu kommer en gång i veckan.

Jag var på loppis och gjorde en del fynd till lokalen, och skylten säger väl egentligen allt vad det ska handla om. Som sagt, vi handlade och bilen proppades full.
En och annan kund bjuder på ett skratt vilket förgyller dagen förstås:

En kund:
– Och mina godisar är slut?
– Vilka menar du?
– De som är i påse.
– Eller mannen som kommer till affären med en ganska så kvaddad bil baktill vilket vi påtalar.
– Jo, den var lite för lång.

Kia är som vanligt helt ovetande om mina bestyr, och lika bra är väl det. Hon har njutit av sommaren…
…men njuter desto mer av svalare dagar när hösten nu har gjort sitt intågande.
Som lanthandlare ingår en service utöver det vanliga. Jag har hjälpt folk med flyttanmälan, beställningar via nätet, logga in på sina banker, och ordna parkering vilket faktiskt gav ett par flaskor vin och ett tack-kort.
Det jag är mest nöjd över ändå är att jag ger all överbliven frukt och grönt samt mejeriprodukter till fåren här i byn. Det känns bra att inte behöva kasta sånt som jag inte längre kan sälja. Sen har jag en kund som köper det mesta köttet där bäst före är förbi.
Ett kretslopp jag gillar.

Och imorgon är det fredag, och på lördag är återvinningsstationen öppen samt att jag inväntar alla jägare – detta borde bli en bra helg!

I slutet på maj kom sommaren en vända för att sedan försvinna för en stund, men nu har definitivt långkallingarna åkt av och vantarna lagts på hyllan.
Snön fick bråttom en sväng där, och min väg svämmade över, men Kia gladde sig åt ett bad och jag var i alla fall förberedd med stövlar dag två.
Vårsolen är som starkast och mest välkommen och då njuter vi alla. Även min nya prydnad vid dörren levererade vårblommor.Dessvärre hittade haren mina blomster redan dagen efter, men de har tagit sig nu igen och den här vovven har fått flytta till en tryggare plats.

Med våren kom äntligen min specialbeställda köksö. Mitt finska kök hade lite dåligt med skåp så främst behöver jag den för att ha någon typ av skafferi.

Börjar man med upplyft hemma så är det lätt att det fortsätter, och näst på tur blev barstolar till köksön samt ny förvaring till hallen.

Annat kul är ju badtunnan som äntligen kommit hit, men än inte riktigt installerad. Ser fram emot härliga kvällsbad.

Renarna verkar ha hittat till mig. Vi får hoppas jag inte hittar de i badtunnan en vacker dag.

De varma dagarna här brukar vara få, men detta år är vi lyckligt lottade. Kia mindre lycklig. Fast här har hon hittat ett tillräckligt blött dike som hon inte ville upp ifrån.

Vackert är det om inte annat.
Katja har skapat den bästa skylt man kan ha till min affär, och nu smider jag planer på att skaffa ett större anslag på väggen med samma slogan:

Nya flaggor har jag också fått upp. De förra levde drygt ett år, sen slets de sönder av vinden.
Jag hade ett par tappra som slet med det där ett tag…

Vissa bilder behöver inga ord, som den här när solen äntligen återvände.
Den här vintern hade vi rekordmycket snö, och det var nog några dm över 1 m. Här får jag lite skottningshjälp av pappa av altanen som jag faktiskt lyckats hålla snöfri med lite hjälp hela vintern. Vallen blev till slut så hög att den skymde utsikten.
Mötesplatserna på min väg var knappt synliga.
Vissa dagar tycker Kia att det är väldigt långt kvar hem…
Jag tog en liten utflykt till Finland (Muonio) 1,5 mil bort och besökte en nyöppnad pub som verkligen var inredd i min smak. Nu tog jag bara en kaffe så ni vet.
Dit blir det säkert flera besök.
De kör en hel del testbilar här i området, och här är en som då är kamouflerad för att man inte ska se modellen. Tur nog att många av de som är ute och kör behöver köpa snus – då kommer de till mig.
Det här med skoter och skoterkörning är nog mest ett nöje för de flesta, men min pappa har den för att frakta mina kartongbalar från affären så det kan definitivt vara ett nyttofordon.Min lilla men dock gamla katt passade på att fylla hela 17 år i mars.
Och Kia har fyllt 7 strax efter det och dessvärre märks det på att hon gärna stannar och tar längre tid på sig på vår morgonpromenad till jobbet.
När sen all snö började töa så blev det problem lite här och där. Det var många som fick ned både snö och snörasskydd från taken detta år p g a all tyngd. Hittills har jag klarat mig även om snötäcket här ser ut att vara på g ned.
Hela vintern har jag åkt skidor i alla fall en gång i veckan, men nu när ljuset och solen kom tillbaka har det blivit lite mer. Att bara vara ett med naturen är inte helt fel.
Så skedde då det som vi har väntat på hela vintern – Montörerna kom och installerade kortautomat och en ny bränslepump. Det var tänkt att bli i december redan men kylan slog till och det var inte genomförbart, men nu blev det klart på Påskveckan och folk kunde tanka sina skotrar även när jag hade stängt.
Om ni bara visste vilket problem detta har medfört för många pensionärer som inte verkar ha skådat en kortautomat tidigare. För dem som inte har kort att betala med har jag löst det så att jag har egna kort som jag kan låna ut. Resultatet av tankningen ser jag på en webbsida så jag sedan kan ta betalt av kunden kontant i butiken om de så önskar.
I april har jag haft besök från mina gamla trakter. Tina och hennes son bilade minsann 120 mil för att komma och träffa mig. Till och med hunden Zanthos hade de med sig och en drös med ägg från deras egen “hönsfarm”.
Efter några dagar töväder frös det äntligen på och skoteråkning blev möjligt.
Hundarna fick några lekstunder tillsammans trots att Kia höglöpte mitt i alltihop. Tur att Zanthos är kastrerad.

Förutom att gå i skogen och köra skoter fullföljde vi mitt påbörjade pusselbygge.
Den här gråa kvinnan är förresten ett minne blott då jag började denna månad med att ösa på en klick med färg, men resultatet sparar vi till en annan gång.

Det har blivit ett par dagars uppehåll från snöandet, och med tanke på snödjupet nu så känns det som det räcker – säkert 70 cm nu om inte mer.
Dessvärre verkar Sibirien ha hittat hit och fastnat för termometern är antingen på -30 eller ännu kallare, så någon kaffepaus utomhus känns inte så lockande.
Fast det finns tappra människor här – renägarna är ett bra exempel. De hade rengärde i -40 så det är inte mycket som stoppar dem. På dessa kalas skiljer de sina renar åt, så det är bara att hoppas att de inte frusit fast i varann.

Jag har promenerat mina 3 km till jobbet ned till -30, men kallare än det så strejkar Kia trots overall och tossor. Jag tror inte hon fryser, men det upplevs säkert obehagligt för andning och att röra sig, så matte får ge sig i de fallen.
Nu har vi tydligen nästan -38 och kunderna köar inte direkt, men jag får ändå säga att det har rullat på ganska bra dessa dagar. Sen blir det ju jobbigt för mig om det blir kö.
Ett tillfälle då det faktiskt var kö utbrister en kund: Du borde skaffa en kassa till.
Inte blir det snabbare för det om jag måste springa mellan två kassor liksom.

Andra saker som verkar ge upp runt -35 är mobil av märket iPhone. Köpte en ny för att jag trodde det gamla batteriet började ge upp, men även den nya infinner sig i chock när den plockas upp ur fickan vid den kylan, sen slocknar den helt. Man får vara glad om det går att plocka upp mobilen snabbt och fota såna här dagarJag väntar fortfarande på montörerna av min nya bränslepump och kortautomat, men om inte termometern visar -10 eller varmare så lär de inte dyka upp för den sortens jobb. Kablaget som ska till lär inte erbjuda mer än ett plockepinn i denna kyla vid någon eventuell dragning, så det är väl lika bra de väntar.

Det känns lite som att det mesta just nu ligger i malpåse förutom att elda för fullt.
Jag är ändå lyckligt lottad som har värmegolv i hela huset, så mig går det ingen nöd på, och bastu blir det nästan varje kväll.

I affären känner jag dock av kylan i benen. Jag står på stengolv hela dagarna och det drar ut med golvet, så trots dubbla benvärmare, sockor och varma skor så känns benen som stockar efter en hel dag. Pga detta har jag fått göra ytterligare en investering i form av gångmattor bakom kassan där vi mest står, så vi kan känna oss fjäderlätta igen. Det är värt pengar det.

Pengar är annars en rykande het fråga för mig som butiksinnehavare när det gäller att hantera kontanter. Min bank har frånsagt sig allt ansvar att hantera företagares pengar, och jag får nu göra insättningar via ett annat företag.
Fast det avtalet vet jag inte om jag ger så mycket för. Först har jag 22 mils resväg för att utföra detta, och sen kan det endast utföras när banken har öppet.
Mina kontanter behöver jag givetvis ha in på kontot så fort som möjligt eftersom det är från kontot som jag betalar alla räkningar – don’t we all? Till saken hör att företaget hämtar bara en dag i veckan, och när de kommer är hemligt, så… mina pengar kan vara på vift 1-2 veckor innan jag ser dem igen. Att göra insättningar på mitt eget konto kostar givetvis, och att köpa påsar till det, blanketter och uppräkning etc samt även om jag råkar göra FEL. Dessvärre lyckades de göra ett riktigt klantigt stort fel själva och räknade mina € som NOK, vilket resulterade i att i SEK blev beloppet mindre än det var i € från början. Huruvida de får betala mig återstår att se, men jag ska i alla fall gå helt felfri fram till dess, och det kommer jag inte ge mig i.
Puh! Jobbigt att behöva strida för såna saker, men min envishet blir jag inte av med så lätt.

Hade förresten besök av marinsoldaten från England i helgen. Det var trevligt att lyssna på hans historier. Förutom att han tjänat sitt land hela sitt liv och kuskat jorden runt så har han gjort små egna äventyr och upplevt -80 grader i bitande vind. Till råga på allt slets tältet sönder och han var tvungen att sy ihop det utan vantar. Den är jag inte avis på.
Honom träffade jag för övrigt när jag var på Sri Lanka för ett antal år sedan. De var ett gäng marinsoldater som var stationerade på Sri Lanka ute till havs på gränsen mot Somalia.
Tro det eller ej (jag gjorde det inte först), men de jobbade med att mota bort pirater från Sri Lankas kust. Det finns alla slags jobb tydligen.
Den killen har gjort det mesta vilket säkert gjort hans nuvarande jobb som hundbajsplockare på en anläggning som erbjuder hundspannåk för turister desto mer intressant – vad vet jag.

Annat som jag vet är att ytterligare ett år har gått och den 20 januari firar affären 2 år. Jag är lyckligt lottad som fått även detta år att gå runt, och det här året ser jag fram emot att lägga till ytterligare en merit på min lista – jag ska äntligen få bli ombud för Systembolaget. Detta ska ni veta att jag har stridit för sedan starten.
Alla dessa ombudstjänster har regler, och Systembolagets relativt nya regel är för att bli ombud måste det finnas 500 personer i upptagningsområdet vilket är inom 2 mils avstånd. Om jag då blickar norrut så hamnar jag ju i Finland, och där finns Muonio som har 3-4000 invånare, fast Finland får jag givetvis inte räkna. Alltså återstår småbyar och 500 personer är omöjligt att komma upp i i dessa trakter för vilken lanthandel som helst.
Nu är andra lanthandlare ombud för Systembolaget sen långt tillbaka, och tydligen dras inte gamla ombud in utan de får ha kvar det sen gammalt.
Nu har jag givetvis argumenterat för mig och förklarat att hur ska jag – med nystartad lanthandel – kunna konkurrera på lika villkor om vissa får vara ombud på gamla meriter medans jag måste följa de nya reglerna? Jag är inte lätt att tas med när jag vill det, och den här gången var det just så.

Snön lät vänta på sig i år, men när den väl kom är det som att den inte vill sluta komma.
Söderöver har de för varmt, och det är egentligen så här också – vi har för varmt, och då snöar det för jämnan. Hittills ett par dygn med -29 grader, men då var det torrt, snöfritt och vindstilla.
Vi är inne i den mörkaste tiden på året då solen inte tar sig över horisonten, men månskenet tar ofta över och riktigt mörker är det sällan vi upplever.
En tidig morgon med fint månsken.
Här är det ingen som har gått före oss sen nysnön.
Som mörkast i månsken en morgon… dessa dagar är snart förbi då det vänder redan efter den 22 december.
Pannlampan hjälpte till att skapa lite ljus.
Inomhus skapar man mys, och det är inga svårigheter nu.
För att inte tala om den utsikt jag har från uterummet.
De enda som möjligtvis kikar in är fåglarna vid fågelbordet.På söndagarna brukar jag kika ut på skidor. Tyvärr är det för mycket snö i skogen nu så utan skoterspår lär man få plumsa djupt, men på vägen går det bra då det varken sandas eller saltas här. Fast på den här vägen har det inte ens plogats.
Vem tackar nej till skidåkning med en sån här vy?

Och Tilda tackar inte nej till en bastu i första taget även om hon brukar krypa ut när jag börjar ånga.
Affären i all sin prakt, och så Kia är med på ett hörn förstås.
Min nuvarande mack med pumpar från 60-talet har snart sett sitt sista ljus. En ny kombipump finns på lagret som väntar på installatör och mildare väder, sen blir det kortautomat vilket minskar hanteringen vid kassan. Det kommer att finnas möjlighet att låna kort från Susanns Lanthandel för att sedan betala kontant vid kassan för dem som behagar göra så.
I och med den investeringen har jag gjort min sista, stora investering för att försöka förnya fastigheten.

Förutom det försöker jag pyssla om mina kunder så gott det går och det har varit lussefika ett par dagar samt tårtbjudning “God Jul” nu i lördags.
Det är bråda tider nu inför jul, och förutom all extra mat som ska till den här säsongen så innebär det mer varor då det väntas mer folk till byn, samt inventering och ett avslut bokföringsmässigt inför nyår.
Jag ljuger om jag säger att en stundande ledighet på tre dagar i följd inte är välkommet även om det smärtar en smula att det kommer stå matvaror i butiken som ingen kan köpa under de dagarna. Sen när jag väl öppnar är det säkerligen en hel del som bara går till svinn.

Några ynka strålar från solen tar sig upp på himlen trots allt, och den eftermiddagen blev speciell.
Allt är inte som det brukar, och till och med tomtarna ser annorlunda ut nu mer.
Där sitter de bra på en mjuk pläd och lyckönskar alla kunder i affären en fridfull jul, och det är ju det viktigaste.