dagbok

Samtalsämnena har i sommar varit som de brukar. Det är veden som ska göras, bären ska plockas, gräsmattorna ska klippas och på vädret ska det gnällas. Är det inte för kallt så är det för varmt, för blåsigt eller för regnigt, men blött har det sannerligen varit – både i min badtunna och i skogen.

Men med vatten kommer grönska som det så fint heter och detta tjärn var nog som vackrast denna morgon.
I skogen finns det smådjur och möjligen i tunnan också när vattnet varit för länge. Rådjur är det inte så gott om här, och egentligen har de nog svårt att klara vintern. På grund av att de inte riktigt förekommer lika frekvent som renarna och älgarna så matar man dem som hjälp. Ingen hjälp om man vill bevara sin trädgård hälsar mamma. Hos henne har de hälsat på minsann.

Mina jordgubbar har de låtit bli, så jag har fått skörda en del såna, en del smultron och sallad har jag fått äta i massor. Tomaterna låter dock vänta på sig.
Om det nu är något jag saknar från gamla trakter så skulle det väl vara svampen, och då menar jag inte den här.
På tal om älgen kom en kund in och frågade om jag hade skrumpna äpplen till skänks för “Jag tänkte mata mina älgar”. Jag mindes då att jag hade en del morötter som jag ville bli av med, så jag frågade om de äter morötter också och om han ville ha?
Han tittade förbryllat, skakade på axlarna och menade på att inte vet väl jag.
– Men du sa ju att de var dina älgar?
Jag antar att vi har olika uppfattningar om ordet “mina”.

För övrigt gick det inge vidare i den matningen för de norrländska älgarna vet visst inte vad äpplen är, för de ligger där i skogen än… orörda. Älgarna lär för övrigt inte vara orörda länge till för den 5 september börjar älgjakten, och det innebär “bra business” för min lilla affär då jägarna i den här trakten är många, och de kommer att behöva proviantera under jakten.

Det här är mer likt korv, och det var det nog. Det serverade vi en eftermiddag utanför affären när vi hade grillning. Folket åt, och allt gick åt.

Jag har haft besök av gjutdrottningen Tina och hennes sambo. Jag passade på att utnyttja både Lelles talanger inom trädgårdsskötsel, och Tinas inom gjutning, så hela den helgen gjöt vi med både bra och dåligt resultat. Annat kanske man inte kan vänta sig första gången, men några riktigt fina pallar fick jag i alla fall.
Tilda fick myssällskap en hel del eftersom Lelles kroppsarbete på tomten anses mer ansträngande än det vi höll på med, så sofflocket hägrade mellan varven.

Annat samtalsämne som borde ha förekommit mer i byn än det har gjort egentligen är nedläggningen av busslinjen till Muodoslompolo. Dessvärre har väl kommunen inte riktigt meddelat oss om läget förrän det var ett faktum. Jag fick ett telefonsamtal från SVT som ville intervjua mig angående nedläggningen, och då fick de höra min åsikt samt hanteringen av det.
Här är artikeln:
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/ilska-efter-nedlagd-busslinje-i-pajala

I samma artikel hade kommunalrådet intervjuats, och han hade också sin syn på det hela, och han menade att de inte kan lägga ned en stamlinje. Sen att de har kört omkring med en jätte-stor buss år ut och år in helt i onödan är något de borde ha sett över betydligt tidigare.
Affären håller med en vänthall för bussresenärerna, men där kan de nu stå och vänta förgäves, så jag fnular på vad jag ska göra med lokalen, och än så länge har en vettig skylt kommit upp… Vi får se vad det blir.
Det senaste i det är att kommunalrådet har meddelat mig att de skulle ha ett möte med länstrafiken angående upphandlingen. Från det har inte hörts ett ljud och någon buss har vi inte heller sett mer än varubilen som nu kommer en gång i veckan.

Jag var på loppis och gjorde en del fynd till lokalen, och skylten säger väl egentligen allt vad det ska handla om. Som sagt, vi handlade och bilen proppades full.
En och annan kund bjuder på ett skratt vilket förgyller dagen förstås:

En kund:
– Och mina godisar är slut?
– Vilka menar du?
– De som är i påse.
– Eller mannen som kommer till affären med en ganska så kvaddad bil baktill vilket vi påtalar.
– Jo, den var lite för lång.

Kia är som vanligt helt ovetande om mina bestyr, och lika bra är väl det. Hon har njutit av sommaren…
…men njuter desto mer av svalare dagar när hösten nu har gjort sitt intågande.
Som lanthandlare ingår en service utöver det vanliga. Jag har hjälpt folk med flyttanmälan, beställningar via nätet, logga in på sina banker, och ordna parkering vilket faktiskt gav ett par flaskor vin och ett tack-kort.
Det jag är mest nöjd över ändå är att jag ger all överbliven frukt och grönt samt mejeriprodukter till fåren här i byn. Det känns bra att inte behöva kasta sånt som jag inte längre kan sälja. Sen har jag en kund som köper det mesta köttet där bäst före är förbi.
Ett kretslopp jag gillar.

Och imorgon är det fredag, och på lördag är återvinningsstationen öppen samt att jag inväntar alla jägare – detta borde bli en bra helg!