dagbok

Vi har goa samtalsämnen jag och mina kunder, så länge vi inte pratar dödliga såna, fast det förekommer då folk faller bort ideligen. Ännu vanligare i mina trakter förmodar jag då flertalet är av den äldre generationen. Ingen undkommer döden vad jag vet.
Snart blir jag väl rund och go på köpet av allt jag ska lagra. Känns som att det jag inte vet är förmodligen inte värt att veta.

Den här sommaren har vi betat av bärplockningen… som vanligt, pratat om upptagning av potatisen som vanligt. (Dock sämre skörd detta år och betydligt fler uppätna potatisar redan i jorden. Själv gjorde jag ett ganska vagt försök till att odla lite sallad, rädisor, persilja och sånt smått, men de blev ännu mindre än vad de borde då mössen hittade dem betydligt fortare än jag. Några slapp gå hungriga i alla fall.)
Ska ändå tillägga att Tilda (katten) gjorde många tappra försök till att eliminera dem då hon kom in med några stycken ihjälbitna i somras.
Nu är det jaktsäsong, så vi jiddrar på om det. Märkligt är det ändå att jag säljer aldrig så mycket charkvaror som just under jaktsäsongen, och jag som trodde att det var det de var ute i skogen för att hämta liksom.

De senaste dagarna har regnet fullkomligt vräkt ned, och det blir ett stopp i dessa jakttider, fast det lägger på ytterligare ett samtalsämne – det ena ger det andra.
Det finns många hinder när det gäller jakt. Om det inte är för varmt, så är det för regnigt, för få djur, fel djur eller fel läge för att skjuta.

Sen skulle man ju kunna tro att när jägarna väl fått den där älgen så får man höra värsta historien om när de sköt den, om hängande älgar och allt sånt, men ser ni det får man inte! Den dagen jägaren inte gärna vill prata och är lite hemlighetsfull så där – då vet man att de haft en bra dag, fast mindre lyckosam för älgen förstås.
Det närmsta man kan komma att bli uppvaktad här i norr är väl typ en inbjudan till att betrakta bytet och iaktta slakten, eller vid rengärde. Sen må det finnas hur många ungkarlar som helst i området, men de verkar vara stöpta i samma form på nåt märkligt sätt. Det där kommer jag aldrig förstå, men för mig finns det så många andra saker att glädjas åt, så jag stannar nog här ändå.
(Kolla in den lilla bakom foten)
Byn är som ett gammalt bondesamhälle där i princip var och varannan gård fortfarande puttrar omkring i sina traktorer för att “skörda”… skulle man kunna tro, men det finns tydligen annat man gör med den nu för tiden.

Ingen har några boskapsdjur förutom en holländsk kvinna som nu flyttat till byn med sina får och höns bland annat. (Jippii till att det finns en till kvinna i byn!)

Under jaktsäsongen så tror jag till och med att man använder traktorn för att frakta älgen, fast ska jag vara helt ärlig så vet jag inte. De klipper sina gräs, kör omkring med den överallt alltid på väg någonstans, kör ved och plogar snö på vintern och så kommer de till mig och tankar den förstås, men höjden var väl när en kund hade bilen trasig och tog gräsklipparen till affären… vid tre tillfällen.
Samtalsämnet ved är ju också på tapeten så här års. Veden måste fixas till vintern (Helt allvarligt, som om hushållen inte hade elektricitet här??).

– Vad har du pysslat med idag då?
– Måste få undan veden innan vintern, så jag har hållit på med det.

Antar att veden står i vägen för plogbilen på vintern eller nåt – vad vet jag.

Mamma och pappa har påbörjat ett nytt projekt. De vill också ha ett uterum som jag har, och det kan man ju förstå.
Dessvärre hjälpte det inte att ha uterum i år då mina tomat- och chiliplantor blev bedrövliga. Har aldrig lyckats misslyckas med tomater, men i år kom inte sommaren förrän i augusti, och då var det lite för sent. Var ju tvungen att plocka ut plantorna för att få dem pollinerade, så det gick som det gick. Några futtiga tomater, några futtiga chilis.

Deras projekt började med grunden… alltid där man börjar som sagt var.
Sen ska det väl till nån slags stomme, och den här är av det här slaget:
Glasrutorna ska sen fraktas från Järfälla nånstans, och det är ju inte direkt nästgårds.
Mina är också därifrån, och de kunde inte garantera att frakten var säker för glaset, så mamma och pappa flög helt sonika ned, köpte en liten lastbil och bilade upp glasrutorna själva. Hur det blir i det här projektet vet vi inte förrän det är dags.
Värt att komma ihåg är att det inte är långt till vår by, men det är förbaskat långt till alla andra ställen.

Får väl erkänna att jag själv inte har deltagit det minsta i det där bygget… än. Kia och jag lufsar på i skogen mest om vi inte befinner oss i affären eller i mitt uterum på min lediga tid. (Sitter i detta nu med datorn i uterummet och iakttar byn “from a distance”. Hur sjutton säger man det på svenska?) Den här veckan har jag blivit inspirerad av det engelska språket igen då jag har haft besök från England av en marinsoldat som var på resa på väg till Finland. Vi träffades som hastigast på Sri Lanka för si så där en 5 år sedan. Han hade berättelser från sitt liv vill jag lova – nästan lika spännande som från mitt liv här i Muodoslompolo.
Hösten lyser med sin närvaro, och björnen med sin frånvaro. Tacksam för det, men det var inte så länge sen de såg björnen knappt 2 km från mitt hem. Lite spänning i tillvaron ska man ha.

…och spänning har man ju trots allt, eller är det spänningar? Kanske inte riktigt samma, men kånkandet av mjölktråg, mjöltråg, läsktråg och annat är ingen lek rent ut sagt. Jag antar att jag skapar en och annan muskel i mitt arbete… i alla fall ett gäng mer än när jag var i IT-branschen och klinkade på tangenterna. Om man ser på kontrasten här så är den väldigt påtaglig – inte bara på det fysiska utan även hur man når andra människor långt bort betydligt lättare inom IT. Där finns ju liksom inga begränsningar, medans det i Lanthandelsbranschen bara handlar om att nå dem som är nära. Nu är ju jag ganska lyckligt lottad då jag faktiskt har kunder från ett annat land varje dag, men det är ju bara för att vi är så nära. I det stora hela handlar det om vilka man kan påverka med sin affärsidé, och för att jag ska kunna få en lukrativ marknad så måste jag lyckas få folk att flytta hit… I IT-branschen behöver man bara lyckas med att få dem övertygade om att du är “bäst”.

Det blev visst lite arbetstaktiksnack där, men då vet ni mina tankebanor och att jag är väl medveten om att jag måste lyckas få de människor som finns här att hitta något i min affär = lite av mycket.
Problemet uppstår i att mina leverantörer vill sälja mig mycket av allt.
Det fattar ni väl att det inte går ihop.
Igår registrerade jag min 87:e leverantör så jag känner inte att jag vill utöka det just nu.

På lördag kommer Ragnar. Han ska bjuda på nygräddade våfflor, och det känns otroligt lyxigt. Vi lär prata om händelser i affären vilket är en del av mitt liv, sen får vi se vad Ragnar har att förtälja. Vi håller oss säkert sysselsatta på lördag eftermiddag.