Vi hade en diskussion angående det märkliga i att de flesta ägare till lanthandel eller liknande affär som min är män trots att det faktiskt fortfarande väldigt ofta är kvinnor som gör inköp eller gillar att shoppa.
…Fast inte i min affär. 
Det har väl nämnts några gånger av folk i affären, men själv har jag inte riktigt reflekterat över det.
Nu fick jag det bekräftat ännu en gång efter Ragnars besök här om veckan:
– Det är verkligen bara män i din affär.
Kia har då inte märkt att matte har klagat i alla fall.
Jag driver alltså en mataffär, men försöker att ha lite av varje i liten skala, och det som fascinerar mig är hur ofta jag får höra av kunder att jag har en sån fin affär.
Själv var jag en frekvent kund på ICA Maxi eftersom jag tyckte att affären var helt suverän, men det tror jag dessvärre inte jag nämnde till dem en enda gång.
Den som tror att driva Lanthandel är “bonnigt” och en primitiv företeelse tror helt fel. Det må ligga lantligt till, men verksamheten är lite av mycket, och det gäller att hålla i alla trådar vilket resulterar i en och annan miss. Det är inte lätt att hålla koll på den djungel av leverantörer – bara för att nämna något – som min rörelse har resulterat i pga att jag verkligen försöker att tillfredsställa så många kunder som möjligt.
Önskemålen kan vara allt från 2-taktsolja till spikmatta och ibland kan det vara svårt att sätta sin gräns.
Veckorna innan fick jag min nya pantmaskin installerad, och vi vet ju att alla nya maskiner oftast bäddar för problem innan man har koll på hur den fungerar. Fortfarande blir jag alldeles matt när jag tänker på denna förmiddag då ALLA i byn fick för sig att panta just idag och det uppstod kö till pantmaskinen och den strejkar om vartannat.
Det är inte många som slår mig på fingrarna om några år när jag har full koll på affärsverksamheten, kunder, önskemål, maskiner och allt vad detta innebär. Får passa på att ge en eloge till ALLA affärsägare som rullar det hela med små medel och liten personalstyrka – utan den erfarenheten kan ingen ha en aning vad en sån utmaning innebär… tur är nog det för annars hade vi nog inte hamnat i den sitsen. 
Trots dagliga problem i massor, 10 timmars arbetsdag och sexdagarsvecka hela året så är det så stimulerande att jag ångrar det inte för en sekund. Trist bara att de där 10 timmarna om dagen inte räcker till hälften av vad jag vill åstadkomma. Idéerna sprutar! Det är helt galet faktiskt.
Jag har börjat i en gammal lokal och med gammal utrustning men successivt bytt ut det som jag har ansett som viktigast, och till slut kom jag till de så kallade “skeppen” i butiken där varorna placeras samt kassadisken.
Tur i oturen så hade en butik 15 mil söderut stängt igen och sålde ut sin inredning till en billig penning. Nu ska ni inte inbilla er att den var ny den heller, men nyare och bättre än min.
Sagt och gjort, efter tre vändor dit har jag äntligen fått byta ut min gamla kassadisk mot en bättre begagnad.
Här pratar vi fotocellstyrda transportband och andra fina finesser, vilket givetvis är en dröm.
Mina hyllsystem byts ut pö om pö när utrymme ges till annat än att serva kunder, göra beställningar, plocka upp varor, fylla på hyllorna, serva pantmaskin, svara i telefon, ta emot posten, returnera tidskrifter, dagstidningar, lotter, Apoteksvaror, servera kaffe, städa, fronta, gå igenom “bäst före-datum på samtliga varor i butiken” och inte att förglömma bokföringen, och felsökning i min datorutrustning lite då och då. I och med att jag ständigt hittills har genomfört diverse renoveringar så ingår slipning och målning på schemat när tillfälle ges. Mjölkkylens väggar har fått lite färg, och vänthallen väntar fortfarande på slipning innan målning.
Jag kan inte påstå att jag har lämnat IT-branschen riktigt eftersom min kassa består av en PC, datorn till Posten är en PC, sen har jag en dator bakom disken, samt den bärbara som jag gör bokföringen på = 4 datorer, 4 skärmar, två internetuppkopplingar, switch, router, 4 skrivare, tre UPS:er med mera, med mera. Strömavbrott är ingen hit om jag säger så.
Mitten på juni bjöds det på bröllop i Keräntöjärvi och festen pågick i ett halvt dygn.
Riktigt fin vigsel på en brygga och mat, fika samt band som spelade i en lada hemmavid.
Jag fick återse många släktingar jag inte sett på länge, och minglade med nya människor.
Trots intensiva timmar i affären och endast en ledig dag i veckan lyckades Katja och jag komma iväg till Kirunafestivalen en lördag eftermiddag sista helgen i juni. Dryga 20 mil dit brukar gå relativt fort, men just denna helg stötte vi ideligen på vägarbete och lotsningar om vartannat, och vägarna var väldigt dåliga vissa sträckor.
Kirunafestivalen bjöd på Carola, Ola Salo, Mando Diao och några till samt kyla vi aldrig glömmer, men trots det var det en festlig tillställning vi kände oss nöjda med.
Ett gruvsamhälle i all sin prakt upplevs rätt mäktigt när man ser utsikten.
Efter lite shopping på söndagen började vi vår resa tillbaka mot Muoniodalen tills bilen började skaka och vänster framhjul lossnar precis då jag styr in mot en parkeringsficka.
Sekunderna innan var mötande frekvent, men precis då hjulet rullar rakt över körbanan, över ett djupt dike och ut på en åker så kommer inte en själ… och tur att bilen bakom mig inte fick för sig att köra om då jag ganska hastigt fick bromsa in.
Tre bultar och däcket återfanns efter en stunds letande, och en vänlig själ hjälpte oss att montera det på plats så vi kunde åka vidare.
Sen tog resan hem givetvis betydligt längre då jag stannade ett par gånger för att kolla bultarna en extra gång, och en extra gång…
Jag vet idag att jag har åkt med tre bultar sen Midsommarafton, för nu vet jag vad det var för skramlande ljud jag hade då som helt plötsligt slutade – förmodligen då den första bulten lossnade. Sen gjorde den guppiga färd mot Kiruna en otrolig påfrestning på de tre bultar som då satt kvar…
Alltid lär man sig något nytt, och den där händelsen lär inte upprepas för mig i alla fall.
Inte en skråma på oss och inte en skråma på bilen tro det eller ej.
Så vad händer i byn och på hemmafronten?
Sommargästerna har kommit till byn och det ger givetvis lite mer jobb i affären. Utan hjälp av Katja hade det blivit oerhört tufft denna sommar då beställningarna ökar till det dubbla och arbetet med det.
Pappa har införskaffat sig en 4-hjuling, och det tror jag summerar alla typ av åkdon man kan behöva här.
Röjsåg har han ju redan… och rymddräkt.
Så kom sommaren på besök nån dag och det gäller att lägga sånt på minnet för idag har vi knappt 10 grader.
I övrigt är det samma melodi som gäller här på landsbygden. Är ingen hemma ställer man helt sonika kvasten för dörren.
