dagbok

Jag är riktigt lycklig över smådetaljerna så som mitt utdragbara sop- och källsorteringsskåp nedanför diskbänken. Det känns väldigt fiffigt. Lycka ter sig olika på olika individer. För Kia kan en frusen benbit från en ren få henne att fullständigt få fnatt. Vi är olika helt enkelt.

Kryddskåpet som jag tidigare har berättat om ser ut så här och är inte sämre det då det dras ut på liknande sätt.
Platsen bredvid som ni ser ekar fortfarande tomt – spisen is still on the run.

Veckan har börjat bra även om småfix är bland det dryygaste som finns. På två eftermiddagar har jag lyckats borra 100 hål, måttat för si så där 50 handtag och skruvat dem på plats. 12 handtag återstår. Drygt kan dock göra skillnad och nu ser bland annat köket rätt så färdigt ut.Vid ett husbygge så måste alltid huset slutbesiktigas innan man kan flytta in. Kan ju upplevas lite märkligt med tanke på att huset är mitt, och jag borde rimligtvis själv kunna bedöma om det är inflyttningsklart, men korkade regler har vi stött på förr, och böterna är givetvis inte nådiga. Så nu har vi kontaktat kommunen att de får masa sig hit och “inspektera” så jag får det besiktigat.

Jag har ringt om sängen också, och tydligen anländer den till Luleå i morgon, så det tar väl ytterligare en vecka innan den når hit misstänker jag.

Här om dagen slutade det snöa, men det varade bara halva dagen sen vräkte det ned drygt en decimeter till, så hur man skottar behöver ni inte fråga mig om, eller kanske är det precis det ni ska.

Planerna var att ta kort på snödjupet i dag genom att ställa mig i snön, men det kändes inte som en bra dag att bli blöt upp till stussen. Nästa gång lusten faller på kanske det är upp till midjan…

Vi fick lite hjälp av mannen som plogar i byn. Han röjde undan snön framför lägenheten i ladan så det blir lättare att flytta in mina möbler när det nu blir dags.

Vintern här är verkligen breath taking även om den vissa dagar kan upplevas som svart-vit tv en gång var när man kollar ut genom fönstret. Nu syftar jag inte på bilden – den är mer breath taking.
Kors i taket! I dag kom offert på uterummet via posten. Den bad vi om tidigt i höstas i hopp om att få det levererat innan vintern, och nu är vi mitt i så nu håller vi tummarna för till våren istället. Nån mening är det säkert med det.

Någon mer mening blir det inte i dag, utan jag laddar inför att få höra om leverans av min säng i morgon, skruva dit lite handtag och skotta snö som säkert står på schemat.