dagbok

Morgonen började med samma dåliga nyhet som dagen innan.. att smälta snö stod på schemat för att ens kunna tvätta händerna. En vara som vi råkar ha rätt gott om, men de här dagarna har en stor del av det mött ödet i kastrullen.

Trots att det finns vatten i brunnen suger det värre både att få upp eländet och hela situationen.
Så TACK till rörmokare i Meräsjärvi här intill. (intill och intill men nån mil bort) TACK till släkting som kämpat av och till med den förbannade pumpen, och tack till elektrikern några mil bort.

På bygget har köket nu alla skåp på plats, liksom lilltoa, badrum och tvättstuga. Innertak håller på att sättas, och jag har lite målning kvar i sovrummen innan jag kan låta penseln torka för gott!
Någon torka vad gäller arbetssysselsättning ser jag inte inom den närmaste tiden, så passa er för att komma hit innan det är klart för då är det risk att ni åker på jobb. Alla bokstavligen sugs in i den goa arbetsatmosfären vi har här – jag lovar!

Kia tar det där med jobb med ro och gillar fortfarande mest att ligga på sofflocket men nog njuter hon också av våra promenader – det råder det inge snack om.
Ibland undrar jag om det verkligen är sant att jag befinner mig i Tornedalen, men det finns vissa saker som ständigt påminner mig om att jag i alla fall inte är i Stockholmstrakten.
Bygget har sina motgångar, som det säkert ska, och vi har motgångar som det här med vattnet, men så finns det nya glädjestunder man hittar i vardagen, som att öppna kranen och det kommer vatten. Att det sen inte är kristallklart är helt plötsligt rätt oväsentligt.
Enkelt kan det vända med andra ord.
Sen kan jag gnissla om att jag inte klarar av att starta skotern för egen maskin, men det är liksom lite tryggt att den finns där…till hands om exempelvis alla 3 bilarna skulle pajja SAMTIDIGT, eller nåt. Kia gillar ju att jaga den där, så är det ju.

Men sen har jag ju sparken, och den vill man ju gärna inte få, men den funkar att sparka med märkligt nog. Fick den för övrigt i julklapp av pappa julen 2010.
Skidorna fastnade nånstans mellan spacklet, men jag misstänker att de dyker upp igen när arbetshetsen lägger sig. Nu är det bråda dagar för om drygt en vecka är det semester.

En blick mot schackbrädan i huset, och jag inser att jag har en del skrubbande att ta itu med innan någon turnering kan börja.
Utforskar området gör vi hela tiden, och några kilometer från oss finns en hundgård med ett gäng draghundar som ylar hej vilt vid sina mattider. Kia är lite konfunderad till det där ljudet, men tror hon har insett att vargen…inte är nära. Går vi hemåt är hon för det mesta framför, men bortifrån hemmet är hon oftast ett steg bakom. Vet faktiskt inte vart hennes funderingar går i det läget. Det måste ju kännas tryggt när vi kommer till gården i alla fall. Se, hon är ju före? (Mitt hus skymtar bakom träden)
Det är de små detaljerna som gör det, och här ser man en glimt av min käcka skorsten som har provkörts i en vecka med hjälp av NunnaUuni, och den verkar funka som den ska.
Hade säkert 3 dm snö på taket dagarna innan bilden, men så blev det tö och den kanade i rasande fart rakt ned i backen. Så då var taket också testat – funkar som det ska det med. Sen har ju min skottningsteknik satts på prov och det resulterade givetvis i en överansträngd handled. Äh, smällar man får ta.

Och i och med det sätter jag punkt för ännu en ljuvlig dag i Tornedalen.

Ytterligare en vecka har gått och än har inget parti schack spelats, men brädan är på plats… i vardagsrum, kök och hall. Utöver det har jag inte mer än två rum där jag ska ha ljust klickgolv. I bastu, badrum, tvättstuga och lilla badrummet är det redan satt klinkerplattor 10 x 10.

Vi har en vinter som heter duga, och skoterspåren är på plats så man kan nyttja skogen denna årstid. Tror det har kommit knappa halvmetern snö nu. Kia tycker det är lite småhäftigt att springa efter skotern.

I tisdags for jag till Pajala. (Jo, man säger så här.) Jag skulle med en bussresa anordnad enbart för kvinnor till Kaunisvaaragruvan. Det var riktigt givande att få se allt inom området då man inte kommer innanför grindarna om man inte är välkommen. Vi fick se Anrikningsverket och allt som hör därtill…från en buss då så skuggor är att räkna med i bilden.

Det här är rätt svårt att beskriva eftersom området är flera kilometer stort och det största som har hänt inom den här kommunen runt de senaste 60 åren, men det var en upplevelse att se hur ett område har byggts upp från ingenting till en hel rörelse för 800 man som det var till en början. Nu är stället uppbyggt och byggarna får gå till utbyte av personal som ska hjälpa till att bryta malm. Om jag ska ha en chans till arbete här uppe så blir det inom de här grindarna.

Kia har haft sina avigsidor till det kalla klimatet och då måste jag tillägga att hon är bra blödig om jag säger så, men skam den som ger sig, och hon börjar acklimatisera sig sakta men säkert. Här försöker jag tala om för henne att nu sitter du utanför ditt hem “to be” så känn dig som hemma. Hur vet man när en hund känner sig som hemma?

I veckan har golvet blivit lagt, och första leveransen av köket har kommit, så det har vi fått kånka in i huset. En resa bara det i -15 grader. Det jag nu väntar på är kyl, frys och spis typ, fast om jag väntar vet jag inte. Nog med elände att ta hand om det som är. Jag har än inte flyttat in i huset och det är tamejfasiken redan fullt! Det är garderober som ska in i sovrummen, som inte kan ställas in där än eftersom golven inte är lagda, och sen är det köksskåpen. De står där det står och det är som det är, sen blir det som det blir. Ytterligare leverans av vitvaror väntas… inte av mig men men av någon. Tror jag måste kontakta honom och se om han har några möjligheter att stuva in dem någonstans.
Sen kom sotaren igår. Han hade rest från Kiruna. Yes, ni hörde rätt, så så där en 23 mil, och så sa han sitt, tog sitt kaffe och gav sig iväg.

Man måste hinna med att njuta av det vackra vintervädret med sol innan den lämnar horisonten för ett par månader. Tror jag har hittat årets julgran!

Klimatet här är torrt och fint – vad mer kan jag säga? Sen har det väl vara ett inslag av kyla typ ned mot -17 i dag men det är fortfarande torrt!
Kia har hittat kudden. What more can I say?

Det har varit eld ute på tomten och i stugan i dagarna. Eftersom återvinningsstationen har stängt till i vår så måste husbyggebråtet bort på nåt vis, och det blev en brasa tidigare än i maj precis som jag sa.
Sen kräver min nya spis en lätt uppvärmning varje dag i en vecka tills den är fit for fight, så jag har fått öva mig att tända eld om inte annat. Att öppna spjället är alltid en bra början.

Eftersom det i dag är Alla helgons dag så var vi till kyrkogården och tände på lite där med. Vilka räknas som helgon kan man undra? “Ett helgon är inom kristendomen en avliden person som av katolska eller någon av de ortodoxt kristna kyrkorna anses ha levt i särskilt djup gudsgemenskap”. Enligt Wikipedia då, men jag vete tusan – tycker vi alla är värda att få ett ljus på gravstenen oavsett helgon eller inte. Jag tillhör sannerligen inte dem. Snacka om att det blir mörkt. Mamma uttryckte sig som så att hon har fler vänner på kyrkogården än i byn, så vi blev där en stund. Sen började hon oroa sig för att det började snöa och att ljusen skulle släckas. Nu ligger de där nere i mörkret. Men jag sa det att de nog snarare tittar ned på henne och skrattar.

Eftersom jag fortfarande inte fått arslet ur vagnen, eller till vagnen kanske jag snarare ska säga, så är skogspromenader inte att tänka på om man inte har lust att lufsa i si så där några decimeter nysnö. Måste köra skoterspår in i bushen så Kia får lite variation på sina promenader, men bollen förnöjer henne rätt bra än så länge.

Sen har Kia fått ett nytt halsband så hon lyser upp i mörkret ordentligt. Hon är så jäkla snygg nu – se upp Assar! (Hundkompishanne i byn)

Det finns inte så många grannar här omkring, men det finns en skylt och en väg som leder mot ingenstans dit folk åker – det har jag sett, och de kommer ganska fort tillbaka – det har jag också sett. Skylten säger nog inte så mycket mer än att det är en väg…ditåt.

Inte nog med det. I slutet av vår väg på väg ut mot stora vägen har vi en stoppskylt, och den kommer på diskussion nästan varje gång man passerar den. Hittills har det ALDRIG kommit någon bil på väg ut på “stora vägen”. Den gången det händer så lär ni få höra.
Det fick bli lite spacklande denna helgdag i mitt hus. Tyvärr tog ju klinkerplattorna slut i fredags så golvet i tvättrummet blev inte riktigt klart. Därav har plattsättaren inte heller fogat någon av golven i bastu, badrum, lilltoa eller tvättrum. Lite glad blir då jag att det drar ut på tiden eftersom jag borde både grundmåla, måla och lägga tak färdigt i vardagsrum/kök och hall innan golvet sätts i de rummen. Allt har en mening på nåt sätt.

Snön väger en del nu då det har varit tö ett par dagar. I dag nollgradigt och fisljummet ute rent ut sagt. Skottningen är tyngre men kläderna blir lättare så det går på ett ut.
Det har kommit en hel del snö, and that’s just the beginning…

När jag läser vänners uppdateringar på facebook så verkar alla vara på väg nånstans mest hela tiden, och då inser jag att jag faktiskt inte tar mig vidare långt numera förutom turen till Pajala i måndags förstås…
Jag går en vända med hunden, och så tar mig tvärs över gården till mitt hus för att jobba, och så tillbaka igen, förbi bilarna och gör en liten skottningsrunda om det behövs, hämtar ved i boden då och då. Sen blir det en tur till komposten ibland, lanthandeln ibland och källsorteringen ibland. I samma veva som de två senaste kollar jag brevlådan som för tillfället är 2 km från där jag bor. Den kan lätt glömmas bort får jag erkänna. Mycket att komma ihåg om man ska källsortera, handla, lägga nåt på lådan och så kolla i egen låda. *Puh*
Funderingarna går kring hur min vardag såg ut hemma i Sollentuna, och inser att det är ganska mycket samma fast här med en annan touch. Ett snäpp bättre med andra ord, och dessutom kan jag åka skidor här på vintern vilket inte är någon garanti i Stockholmstrakten. Premiärtur är som sagt redan gjord, så det gäller bara att nöta i mina spår nu. Kia valde att bajsa mitt i spåret så jag har även övat på att ta ut svängarna.

Skotern har åkt in och ut från ladan men längre än så har inte jag kommit. Inte skotern heller.
I mitt hus har kommit annan värme än från byggvärmefläkten. I går var nunnans murare på plats och satte ihop alla täljstenar till en spis – vips stod min nunnauuni på plats.
Killen som varit med från dag ett med att resa mitt hus visar sig vara en baddare på både det ena och det andra, så snart har han kaklat färdigt badrum och toa, samt satt klinker på golven till dem men även bastun som är rummet som syns i bakgrunden här. Det är där rymdfarkostarna också kommer att landa – därav folien.
Gästtoan måste ju vara extra inbjudande och resultatet ser ni inte än men en liten förhandsvisning i alla fall. Utsikt över.. Mm.. Hur var det nu? Tror fasen man ser Taikonhemmet därifrån och det är ju ingen höjdare, så ibland är den mörka perioden rätt välkommen. Undrar just om inte midnattssolen kan glimta in här under sommaren.
Ovan är ju inte riktigt färdigt för fogen ska till så snart ska ni få se på grejer!
Nästa projekt för plattsättaren blir att sätta klinker i vardagsrum, kök och hall. Stressigt värre blir det emellanåt så i kväll har vi fått jobba lite extra med att tömma de stora ytorna inför det som komma skall.

Och själv jobbar jag med att slipa och spackla i vild förtvivlan, och om det inte ger stenlunga så vete tusan.
I och med att skidåkning har tillkommit i vardagen så finns det vissa saker som inte känns lika passande längre, som att hänga ut tvätten. Inte läge i dag heller.
Hur var det i morgon? Halv dag eller vad var det jag hörde? Här finns varken hel eller halv. Jag tar dagen som den kommer och det gör den alltid med besked. Inget förhands om ni tror det. Som den kommer som sagt.

Jag vaknade till -20 grader i morse, men det blev 7 grader varmare på dagen och det verkar hålla i sig. Morgonen innan vaknade jag till att någon tog sin första skotertur rätt genom vår tomt, och den var inte ljudlös. Sånt får jag nog lära mig att stå ut med misstänker jag.

Den här dagen har jag ägnat åt en hel del skottande på tomten, men annars blev det ganska mycket kaffedrickande framför kaminen med kaffeost. Ost som man häller i kaffet och fiskar upp när den har mjuknat och blivit gnisslande god. En ganska vanlig form att dricka kaffe på här uppe. Rätt gott och vanebildande men inte direkt gratis.

På fredagens eftermiddagspromenad hade fortfarande inte plogbilen kommit, men Kia verkade desto lyckligare att få springa i nysnön.

Dagens eftermiddagspromenad var dock lite lättare att gå men mörkare då det blir skymning redan halv 4 på eftermiddagen efter tidsomställningen i natt.
Det blev en tur till Finland i helgen för att hämta mer av kaklet och annat som jag hade beställt. I vanlig ordning kör man över Muonioälven som delar Sverige och Finland. Dit är det 1,3 mil och trafikstockning uppträder aldrig, så den turen går relativt fort.
Min täljstensspis behövde bäras in inför veckan då de kommer och sätter ihop den. Spisen väger säkert 1000 kg, och stenarna fick vi bära in en och en. Tur det för det andra alternativet hade varit otänkbart.

Jag har börjat slipa väggarna efter första spacklingen och får fortsätta med det i veckan. Förutom det har isolering gjorts på kallvindan efter att ventilationen är monterad och klar.

Nu i veckan kommer jag göra en tur till Pajala som ligger 11 mil sydost härifrån. Eftersom jag nu tillhör Pajala kommun så har det kommit en del rabatterbjudande. Dessa tänker jag utnyttja innan de löper ut. Pajala kommun har ett 80-tal tillhörande byar och Muodos ligger väl längst bort skulle jag tro. Inte konstigt att jag får vänta på min gatulampa när man tänker efter.

Det har varit en givande helg, dock ingen skidåkning nu heller, men säsongen är lång sägs det.

I onsdags morse låg ett 2 dm snötäcke över marken. Plogbilen har än inte hittat hit.

Det finns några som hittar och de är nyckelpersoner i att husbygget fortskrider, och klockan 7 varje vardag är de på plats.
I dag har en kille varit här och monterat ventilationssystemet. Kaklet till badrum och tvättrum är snart färdigt. Själv har jag satt remsor och spacklat… ja men ni som vet ni vet vad det innebär. Sen ska det spacklas igen efter slipning, slipas igen, grundmålas osv, osv.

Muodoslompolo har verkligen visat sig från sin bästa sida de senaste veckorna för vi har haft stjärnklara nätter, vackert månsken och strålande sol den korta dag som vi nu har, men med det håller givetvis kylan i sig. Kallast hittills är -13 grader som vi har just nu efter 18 på kvällen, men på dagen stiger temperaturen till runt -4 grader.Det är torrt och fint om man säger så. Hunden Kia hoppar då och då på 3 ben så vi får se om det blir till att köpa skor till henne eller om hon vänjer sina tassar vid kylan. Själv har jag gått i mina Tretorn gummistövlar sen vi kom hit – RIKTIGT bra dojjor med andra ord – Ett par raggisar bara så funkar de även i kylan.
I morgon fortsätter spacklingen som faktiskt borde bli klar för jag måste sedan grundmåla väggen där min täljstensspis ska placeras. En NunnaUuni från Finland förstås – Jodå, nunneugn med andra ord. Den är så tung så den flyttar man inte på när den väl har satts på plats. Sen väntar jag på offert på fönsterglasen till mitt uterum.

Muodosjärvi (sjön) ser ut att ha frusit helt nu. Vintern är här, och jag måste ta fram längdskidorna! (Jag sa ta fram va, för att hitta tid till att åka blir en annan femma.)

Ännu en vecka har gått, och 4 veckor för att vara exakt med tre byggare på plats. Nästa vecka kommer bara en, sen får vi alla rycka in som hantlangare och börja jobba. YES! Nu är det dags för mig. Dags att börja jobba INNE i mitt hus då det mesta utvändigt är färdigt.

Och så kom vintern och minusgraderna. Med det kom ljuset och långkallingarna fram. Det var många harspår som korsade varann på morgonpromenaden, men inte några andra…kanske nån varg. Ingen björn och ingen bjärv. Tror jag börjar slappna av lite nu för det är idedags för björnarna. Månne de inte ta sin vila runt mina trakter.
Men om de gör det så förstår jag för det är sagolikt vackert att vila här hela vintern!

Förhoppningsvis kommer allt kakel också på måndag. Klinker har redan kommit, men det finns en rätt ordning i allt när det gäller byggsvängen, och för badrum sätter man kaklet först.

Byggarna har kämpat med min konstruktion av uterummet som kräver sitt! Man kan ju bli lite förvånad att det inte är vanligare med tanke på myggiga somrar och kort sommar här. Få se om jag startar en ny trend – man vet aldrig.
Ovan står de på den halvvägg som blir mot baksidan och norra gaveln. Det ska bli ett fönster och hela långsidan blir inglasad på dryga 6 meter, och det är då halva huset. Det blir två vinklar i glas med skjutdörrar…har jag tänkt i alla fall. Sen vem som ska leverera och montera är fortfarande lite oklart. Den som lever/levererar får se. Tänkte själv försöka uthärda.

Jag får hjälp av Sven att avverka lite träd här och där, och då är man ju tacksam att han har en sån där fyrhjuling som är rätt populär i trakterna. Att den är poppis här säger kanske inte så mycket om man inte förstår vad den kan göra för nytta när man når svår terräng, men det har vi lärt oss…
Naturlig airconditioning på den kan man dock säga. I dag hade vi -8 grader på morgonen. Solen värmde i alla fall gott och en av vattenkällorna var inbjudande för hunden Kia, men det lyckades jag avvärja.
Så var står jag då i husbyggandet? Badrum och liknande våtutrymmen är primade och klara inför det som komma skall i veckan. I morgon inhandlas proviant för att spackla, slipa och måla de gipsade innerväggarna. Sen fortskrider markservicen för en byggare nästa vecka (ytterligare proviant som måste inhandlas). Tre katter och en hund ska vänjas vid sin tillvaro ytterligare och för att inte tala om att de ska vänja sig vid varann… ett evigt pågående.

I går var en stor dag i Pajala kommun. Den första sprängsalvan gick av stapeln i nya Kaunisvaaragruvan – drygt 8 mil härifrån. Det innebär många nya jobb för kommunen och andra tjänster som kommer i och med nya innevånare. Blir intressant att se vad som händer. Den 6 november åker jag på ett studiebesök till Kaunisvaaragruvan – en busstur bara för kvinnor för att få se hela området, och målet är givetvis att få fler kvinnor att söka sig till gruvan. Den ser jag fram emot.

Den 23 november blir det paus i byggandet för min del för jag drar till Thailand, och när jag har varit hemma i knappt nån dag så drar mina föräldrar över jul till Thailand och kommer tillbaka den 26 december. Förstår ni vilken stiltje det blir här? Ingen inflyttning det här året att räkna med. Får uthärda i den gamla stugan med källardush (som i och för sig har uppgraderats från ständigt 8 grader till den temperatur som råder i huset sen ett par dagar tillbaka). Den glädjen som det innebar är svår att beskriva, men om jag säger som så så har vi nog haft för jävliga duschningsförhållanden tills nu. Smaka på den!

I dag kokade pannan igen. För två dagar sen trodde vi huset stod i brand när det kalla plåttaket yrde rök över hela huset. SOS ringdes, men de slapp komma, och det är väl tur det, för frågan är om de hade hittat hit.

Vi har alla helgen att räkna med och nu är den här!

Det känns ju inte som bygget tar några hästakliv framåt nu direkt men visst händer det grejer varje dag. Mest känner jag väl att jag inte gör så mycket nytta som jag skulle vilja – markservicen måste också skötas. I dag lyckades jag dock ta bort lapparna från en del fönster, och de har börjat bygga på mitt uterum med extra limträbalk, balksko för det sluttande taket och halvväggen ut mot norrsidan är byggd.

Tyvärr syns inte min fint formgivna skorsten på bilden, men den har fått snyggt plåthölje i svart. Städning har gjorts runt huset, plockat spik, brädor och allt annat som snitsigare byggare slänger omkring sig… om det är så snitsigt vet jag inte, men det andra kan de. Jäkla tur det. Det blir många bilder på huset och det gäller att hitta de skillnader som är från gång till gång.
Frosten gjorde sitt intågande för ett par nätter sen så målandet får ligga på is, även om det nu är just is man undviker – hur det nu går ihop.
Ihop har i alla fall väggarna till badrum, bastu och tvättstuga murats färdigt. Pappa tog en tur med lastbilen till leveransstället på finska sidan för att hämta mer av material som har kommit, bl a värmepump, ventilationsmackapären med tillhörande rör och mer därtill.

Det gråa är färdigmålat förutom vägg och lite annat som nu kommer till för att uterummet ska bli klart. Fönstren är färdigmålade, men det kommer att bli ytterligare vitmålning till lister runt dörr och altandörrarna när de väl kommer. Jag ska väl ha kvar att göra till våren också.

Utsikten i morse gav byn Muodoslompolo en annan bild än vad jag är van vid att se hittills, men frostbiten är det också en fin vy.
Passade på att ta en tur på vår nya väg ned till sjön och till kallkällan denna dag.


Annat än det har den nya borrade brunnen tagits i bruk i form av att sänka pumpen och mata ned slangen, och det kan jag säga att det var ingen lek för mindre än 4 man. Där slet vi och matade, torkade av och höll slangen högt vid själva nedsänkningen i typ 80 meter.

För att sedan avnjuta de sista lingonen för säsongen gjordes desserten klappgröt på bären, och det är betydligt godare än lingonsylt.

Kia har sin egen taktik för att få tag i pinnar och antastar även dem som som sitter fast i marken. Bra träning säger då jag.
På väg till lanthandeln i byn fick jag syn på fransmannen med sina hundar som drog fyrhjulingen i vanlig ordning. Snart får de ta fram släden misstänker jag.
Vi blev tvungna att lämna in jordprov för filtreringen till brunnen enligt krav från kommunen trots att vi så gott som visste att det var lämplig mark, och mycket riktigt, svaret löd: Det är ett utmärkt material att använda sig av för detta ändamål.
Och det svaret kostar också pengar som allt annat. Är man förvånad? *NOT*

OCH så ringde då äntligen kommunen och meddelade att det är klart att jag ska få min gatubelysning i form av en gatulampa hit, men tyvärr lär det dröja tills nästa år, så denna vinter lär bli mörk här ute, fast mörk blir den hur man än vänder och vrider. Ändå glad att han ringde – mina mail och budskapet har gått fram med andra ord. Nu tror ju jag att jag har några fler trådar att dra i för att snabba på det hela, så den som väntar får se.