dagbok

Fredagen den 31 augusti städade vi ur det sista, lastade in det sista i lastbilen och låste dörren, sen bar det iväg 120 mil norrut. Dagarna innan har bara bestått av att packa, städa, flytta grejer, och även avsluta vårt på firman under dagtid, så man satte sig inte utvilad bakom ratten direkt.

Vi fick sen middag i Piteå hos Leo och Majbritt när vi hade åkt i ihållande regn i 9,5 timme. Det var verkligen jobbigt att köra med vindrutetorkarna och dålig sikt så pass många timmar. Pausen på ett par timmar i Piteå var väl behövliga. Halv 11 på kvällen bar det iväg igen, och regnet höll i sig samt att mörkret hade infunnit sig. Tyvärr hade vi inte så mycket val än att fortsätta med tanke på djuren och frysvaror.

Väl i Aareavaara har vi mindre än 10 mil kvar men håller på att somna bakom ratten, och vi blir tvungna att stanna för att slumra till nästan en timme. Ni vet när ögonen riktigt går i kors, sikten suger och reaktionsförmågan är i botten – Vi var en fara för oss själva och alla andra. (Nja, så många i fara vet jag inte, för under natten tror jag faktiskt inte att vi mötte en enda bil på si så där 20 mil).
Det började äntligen ljusna när vi fortsatte – Jag med min katt i min bil – mor och far i lastbilen med sina katter.
Närmare 5 på morgonen körde vi in på grusplanen här i Vähälompolo och typ bums i säng.
5 dagar senare står lastbilen fortfarande på gårdsplanen inte urlastad än. Tror musten gick ur oss efter den resan. Börjar så smått vakna till liv nu, men cykeln har jag i alla fall lastat ur och åkt på några vändor till byn Muodoslompolo.
Än har jag inte fått upp någon brevlåda, men lite post har anlänt hit trots allt, och det jag har väntat på är förstås bygglovet till mitt hus som jag nu fick bekräftat att det är beviljat.

Grunden till mitt hus står ju färdigt, så lite får man ju chansa här i livet.

Annars börjar jag komma lite in i lunken här… Varför stressa med något i dag som jag kan göra i morgon? Eller varför göra det överhuvudtaget?
Obeskrivlig känsla att inte behöva åka till jobbet. Det kan jag säga är inte alls så tokigt.

Av Leo i Piteå fick vi jordgubbsplantor, så dem har vi i alla fall lyckats få i jorden.

Så var det det där med brevlådan. Skulle den upp nu eller kunde det vänta? Någon post väntar jag inte vad jag vet, och skulle jag det så verkar den hitta till mig ändå.

Och så idag fick jag internet till Vähä. De var här fysiskt igår och kopplade därute, så vips idag rullade det igång. Vet inte om jag saknar något nu faktiskt… Nja, skulle vara en soptunna då, men än så länge funkar det att gräva ned allt som katterna “placerar” så fint i kattlådan. Man ska ju ända källsortera, kompostera och papper eldas upp i spisen.

Brevlåda har jag ju – bara inte orkat sätta upp den än. Det händer att jag får arbetslust mellan varven, men då brukar jag lägga mig ned en stund tills anfallet går över.

Det var ett jäkla tjat om den där brevlådan!