I två veckors tid har vi haft värme som jag inte för mitt liv trodde kunde hitta hit.
Det har den gjort, och i och med det har det inte blivit mycket gjort trots dagssljus dygnet runt.

På sin höjd har jag kunnat måla lite på husets norrsida för att få skugga, men så igår bröt helvetet löst och blixten slog ned i elledningen inte långt från mitt hus. Jag gick med hunden precis och såg när det small till och så eldhavet. Givetvis flög strömmen sin kos och ett modem.
Idag har det varit 8 grader och nordanvind. Inte alls lika gulligt faktiskt.

Lite har hänt i alla fall och brevlådan hamnade 1,5 km från mitt hus. Det var alternativet för att få posten varje dag. Hade jag placerat den vid huset hade jag bara fått den en gång i veckan. Vill ju gärna tro att jag trots allt bor i ett civiliserat samhälle… eller?Till ovan blir det en redig prommis på drygt 3 km.
Promenader blir det ju i vilket fall som helst med Kia, och nu har det blivit en hel del fina vyer på vägen, som när islossningen var ett faktum i älvarna och vattnet började att strömma till. Det var nästan så att min väg blev översvämmad.
Muodossjön ligger fint, och nu har svanarna kommit för att häcka, fast än har jag inte lyckats få dem på bild, men de kommer år efter år till samma ställe.
Kia har haft lite svalkningspanik, och jag får väl erkänna att jag har varit glad om hon har hittat en sån här pöl.
…och inte rullat sig i något som har orsakat den här looken.
Dessutom lyckades hon vanka runt en vända i huset så det gäller att ha golvmoppen i högsta hugg mest hela tiden nu innan växter har börjat grönska och leran har börjat sätta sig.
På mitt golv sätter den sig för övrigt väldigt bra om ni nu undrade det.
Uterummet är välbesökt redan även om det var svårt att vara där utan korsdrag under de dagarna när det började stiga upp mot 30 grader. Efter kl 13 har jag ingen direkt sol där så då funkar det. Jag har lite tomatplantor som börjar blomma och så har jag sått lite ätbara saker i lådor än så länge.
Om det inte var jag som fotade så förstår ni nog var jag skulle ha suttit.

Och så äntligen har jag fått lite hjälp med att få ned fler träd som tidigare har skymt den vackra utsikt jag är ute efter. Även det börjar likna nåt även om det framför för tillfället ser ut som ett slagfält.

Det behövs givetvis en bättre kamera för att visa vad jag ser. Det har jag dessvärre inte.
Kortet är taget 00:30 på natten overkligt nog.

Kia och jag har haft många lyxdagar i cabben de här fina dagarna som vi har haft, och för henne i baksätet har det nog fläktat på tillräckligt.
Och det här är en grävmaskin som står på tomten och ibland har pappa suttit i den.
Med den har han röjt runt, rört upp lera och jord och situationen har inte blivit bättre med marken även om brunnar har grävts upp och elkablar har grävts ned. Ni vet allt sånt där man inte ska se men anar att dom finns.
Nu är många av de stora problemen lösta och jag inväntar en torka som heter duga så att stövlarna kan läggas på hyllan några dagar.
Det frågas om jag känner mig ensam här ute, men den känslan har inte riktigt infunnit sig…