dagbok

Problem har vi gott om här men sånt är ju till för att lösas. Tidigare fick jag ju smältvatten i brunnen, och när det var löst fick jag… fortfarande vatten i brunnen, och dränering fick grävas runt halva tomten. Väl fixat så fick jag förmodligen sumpgas i vattnet för det luktade apa. Nästa procedur blev att tömma hela brunnen, och så var det åtgärdat.

Utvändigt börjar huset se klart ut men det som återstår är att klä in pelarna på framsidan och måla dem. Virket tog slut, men när lusten faller på är det inte långt att hämta mer.
Det går segt det där med att anlägga trädgård på min grusplan, men en liten grop med jord har det fått bli där jag har sått lite sallad och lök. Hundspåren i rabatten ingår. Sen har jag stoppat lite solrosfrön och lupinfrön i slänten ut mot sjön bara för att få nåt innan jag har bestämt mig vad jag ska göra. De växer minsann.
Gruset ingår för övrigt inne i huset… varje dag.

Det finns två saker man pratar om här uppe dessa tider och det är potatisland och hjortronplockning. Bokstavligen är Norrbotten ett potatislandsfolk för sjutton vad man ser ändor upp i vädret här – alla är i “pottislandet” och meckar med sina potatisplantor.
Hjortronmyren har jag fortfarande undvikit, men jag ser när de kommer därifrån med sina mygghattar och stövlar upp till låren. Hjortronsäsongen börjar vara över så nästa samtalsämne är väl blåbärsplockningen men där känner jag mig lite hemma.

Snart börjar det väl bli mörkt även här så jag insåg att det var dags att införskaffa mig lampor både ute och inne. Det blev en färd till IKEA i Haparanda – dit är det närmare 30 mil – sen ska man ju hem också, men det var gjort på en dag. Passade i alla fall på att köpa si så där 13 lampor och så gott som alla är på plats. I mitt led av miljötänk blev det givetvis mest LED-lampor och lågenergi.
Nu säger ni säkert att jag kan starta lampaffär. Det kan ligga nära sanningen.
Varför jag inte har tänt lamporna när jag har fotat kan man ju undra…

Kia och jag avnjuter vår morgonpromenad i skogen på en rätt blåbärsrik stig, så vi stannar alltid till vid de stora bären och tar vår dos. Kia plockar givetvis bara åt sig själv.
Det verkar dock som att någon är där och picklar våra bär för i morse fann jag denna granna hög mitt på stigen. Vad det kan vara tänker jag inte ens spekulera i.
Nä, och inte är det Kyron.

Det här är däremot Kyron – grannhund och lekkompis åt Kia.
Han gör som barn gör mest – knackar på och frågar om Kia vill komma ut och leka.
Kia är inte som andra barn och släpper inte in vem som helst.
Det här var från början en avocadokärna som stoppades i jorden i våras, och döm om min förvåning när den jäkeln slår rot och växer som aldrig förr.
Växer gör också tomatplantorna. De har växt mig ur huset och står placerade på små runda rullbrädor på altanen lite varstans. Det blir nog mycket soltorkade i år.
Den som verkar trivas allra bäst (förutom jag) måste vara min Bougainvillea som har blommat konstant sen den fick uterummet till hem.
Fortfarande har jag lite målning kvar av fasaden, men när jag var mitt i det så kom knotten och la sig i, och när de försvann kom en kylig vecka under 10 grader då det var gosigast att hålla sig inomhus.
Får väl erkänna att än har jag inte ordnat plats för bilen heller och det där taket som jag köpte som ska monteras mot väggen. Vi har börjat att sätta ihop det. Med andra ord kanske man kan säga att vi har börjat komma närmare färdigt.

Mitt uterum verkar vara det enda jag egentligen behövde för jag sitter där till frukost, lunch, middag och hobby.
Okej då, kvällssolen brukar jag fånga här. (För övrigt kallas den platsen för “bron” här uppe, alltså om någon står/är utanför ytterdörren så står de “på bron”.)
Vi har haft rätt växlande väder denna sommar så ömsom regn, ömsom sol men värmeböljorna har kommit mellan varven, och himlen har gett märkliga utseenden i och med det. Här mitt i byn inför ett oväder som aldrig kom.
Midnattssolen bakom molnen kan ge riktigt läckra effekter om det vill sig… och det ville det denna kväll.
Sen har jag hittat den norrländska skogen som jag minns den som barn, dvs ingen skog, men där är det garanterat myggfritt.