Fredagen den 21 mars hade jag nyinvigning i butiken för att cafédelen byggts färdigt, och det var hög tid för kaffegäster. Den här dagen bjöds det med andra ord.
Det jag inte hade räknat med var den uppståndelse som det resulterade i både i fikasugna kunder och media.
Faktiskt har jag glömt i vilken ordning det kom men jag tror att ICAnyheter var först, eller egentligen var ju Sveriges Radio först, men de kom ju redan den 20 januari den första dagen jag öppnade. Efter det rullade det på med tidningen NSD, Tornedal.se, Norrbottensaffarer.se, Haparandabladet och så får vi se om Kuriren också bjuder till med en liten notis inom kort. 
De har inget att förlora på det, och jag – jag kan bara vinna.
Lägligt nog kom väninna på besök och passade på att visa upp lite av hennes smycken från www.omshantisilver.se och det verkade gå hem i stugorna.
Mycket kunder den dagen, och även en del mer sällsynta troll behagade visa sig. 
Hur den här skoterturen gick är lite osäkert…
På skidorna står man i alla fall stadigt, och äntligen har jag tagit mig ut på en första skidtur på riktiga skogsskidor. Det var en fröjd att bara kunna plöja sig ut i djup snö utan att behöva tänka till.
Men på ishotellet i Jukkasjärvi hade de minsann tänkt till ordentligt i år när enhörningen prydde gången i slutet av entrén. Att den är gjord av is känns nästan lite sorgligt.
Den är värd mer än en bild… Då ska ni veta att om ni inte passar på att besöka ishotellet i år så kommer inte den här ljuvliga skapelsen att finnas till nästa säsong. 
Pia på besök från Stockholms omnejd kände sig nog som hemma och trodde hon kunde åka med.
Och sova på hustaken vore inte heller så tokigt, fast på renhud och i ett ishotell kanske det är just det.
Inte att förglömma att allt är gjort av is och att inget är densamma från år till år…
Tur med vädret hjälper till när inomhusklimatet på hotellet ständigt är -5.
En intressant tolkning i ett av rummen i vårt något självupptagna samhälle.
Isblocken som tas upp ur Torne älv som väger 1,8 ton styck och även exporteras till fjärran länder. Rätt mäktigt.
Kapellet… I dag mångas val vid bröllop och dop.
Fast jag trivs nog bäst här trots allt. 
En liten påminnelse om var jag befinner mig och fågelvägen till andra städer.
Om man hade vingar… *trallallallala*
Gilla! 🙂