Räven har raskat över isen… innan den kom över tomten. Den brukar ta en lov häröver om kvällarna. Viktigt för mig då är att katten håller sig inomhus.
På macken har livet sin gilla gång, och fordonen är oftare av det ovanligare slaget även om det just här är av det vanligare slaget. Säsongen är annan och skoterleksakerna är utbytta mot varianten på hjul.
Annars har vi väl inte börjat med någon äggtillverkning i affären även om det kanske ser så ut, men tvättade ägg är det i alla fall. Kartongerna hade gått sönder vid leverans, så lösvikt as good as any, right?
Och så har vi den unga praktikanten som mer verkar vara nyfiken på folket i butiken än att göra sina sysslor, men hon lär sig väl med tiden.
Glada och välklädda kunder tittar in då och då.
De har visst haft något konstprojekt på kullen i gamla Arbetsstugan mitt emot kyrkan, och där står nu två hästar av vide som med tiden kommer att växa och frodas. Viden syftar jag då på, men av det kan väl ingen ta vid sig.
Sen kom värmen på 25 grader på besök i två dagar, och promenaden min krävde en paus mitt i det vackra och varma.
Inte för att jag var sugen på att hoppa i men någon gjorde visst det.
Kia kräver ingen sandstrand för bad, och någon badkruka fanns inte i sikte.
I helgens bilaga av Duo fick jag en smärre chock när jag ser framsidan och inser att det där hästliknande utseendet känner jag igen.
Att jag sen vågade bläddra vidare är fortfarande en gåta…
…och hur jag fick handlingskraft till att öppna nästa sida vete katten, men där var i alla fall katten Tilda med, och Kia för den delen.
Bra skrivet – kan inte säga mycket om det, men stort som satan i gatan.
Kolla hur de har bemödat sig att skriva om min kisse.
Nuttigt eller hur? Artikeln i sig är det gamla vanliga – om min flytt och satsning på affären – som jag i sig inte tycker är något, men det är Norrbottens största helgbilaga, så Muodoslompolo är igenkänt för flera nu – bra för affärerna, bra för bygden.
Hänglav (renlav trodde jag var samma sak, men nu vet jag bättre) som det kan se ut när trädet är heltäckt av det. Och så den eviga frågan – Vilket kom först, renen eller renlaven?
Det blev middag den här dagen också, men när katten Plutten fick sin mat blev Kias hals väldigt lång, men aldrig att hon skulle våga gå fram förrän katten gick därifrån. Det är respekt det.
I och med det tror jag nu att alla är mätta och belåtna.
Vi drar oss tillbaka och inväntar ännu en kort arbetsvecka i affären.
