dagbok

Sommaren börjar lida mot sitt slut. Jag lider inte med den utan gläds åt hösten med sin höga och friska luft. Nu kan man börja tända lite lampor inomhus strax innan sänggående för att sen släcka dem igen. Inte mig emot. Fortfarande är kvällarna tillräckligt ljusa så länge jag är vaken i alla fall. Tycker att jag märker att till och med Kia blivit lite piggare när vi har några grader svalare.
Det har till och med hänt att Kia vill ut med Kurre och leka när han knackar på.

I sommar har samtalsämnena med kunderna varit som det brukar: Det är för blåsigt, för regnigt, för kallt eller för varmt, och så har de ved att ta rätt på i skogen, sen ska den klyvas och travas. Bärsäsongen borde ha gjort sitt intrång ungefär nu, men tyvärr har det inte blivit mycket av det i år. I och med det har vi inte sagt mer om det än att det inte finns några.

Däremot har väl resterande av Norrbotten aldrig sett så mycket bär, och vi högst upp fick väl en köldknäpp precis då både hjortron och blåbär blommade. De ihärdiga hittar nog vad de söker men sånt pratar man inte om när det är ont om varan.
Myggmedel har jag sålt ovanligt lite av i år, och trots en förlust för min del på den fronten så har vi alla gläds åt mindre besökare av den sorten. Knotten har väl precis hittat hit nu och det kommer andra små “jävlar” som ställer till det, så vi hoppas på en blåsig höst då eller nåt.

I övrigt blomstrar nog landsbygden i dessa tider och Muodoslompolo ska inte vara sämre.
Jag som PostNordombud har möte med dem varje år för att gå igenom statistik, och byn har växt med ett par hushåll bara det här året. Det tackar en Lanthandlare inte nej till.
Det 5:e nybygget sen vi började har börjat ta form. Än så länge är det bara garaget, men det kommer ett tillhörande hus och folk som ska flytta in permanent.

Allt detta är givetvis glädjande besked för oss som bor här och för mig som försöker leva på ortsbefolkningen. I min typ av verksamhet får man nog ta ett år i taget och inte ta något för givet.
Norrbottenskuriren hade minsann på löpet nyligen att “Intresset för hus i byarna växer”.

Snacka om förvåning denna sommar när jag ser att höbärgning pågår mitt i byn. Det känns lite som att den har livat upp en smula. Det är fårägaren som flyttade hit förra året som har orsakat såna dramatiska vändningar här. Äntligen fick de användning för traktorn så som den ska användas.
Fast snart är det jakttider och då blir det nog en och annan älg i skopan kan jag tänka mig.

På hemmaplan har jag inte fått mera gjort under denna barmarkstid heller. Något ryck blev det med att ta upp tistlarna när de blev högre än jag, men annars har gräset fått växa till sig rejält och det kommer nog en sommar när jag även tar tag i det vad det lider. Än tar affären mycket energi av mig och speciellt den här tiden när det är mer folk i byn och det går betydligt mer varor. Någon semester har det inte heller blivit mer än när jag åkte på en längre week-end till Skåne, och i början på året var jag iväg till gamla trakter ungefär lika länge. Nu har jag sett både Smygehuk, Ales Stenar, Saltsjöbad (ett mycket fint spa-hotell för övrigt) och så mopsarna Ester och Greta förstås.


Badtunnan har fått vila från mig och jag från den, för även om nu många tycker att sommaren har varit dålig så har inte jag haft någon längtan att sätta mig i 38 gradigt vatten. Tur är väl kanske det då inbyggnad av tunnan nyss har påbörjats.

För övrigt tycker inte jag alls att sommaren har varit dålig även om regnskurarna har varit tätare än vanligt, men däremellan har det snabbt klarnat upp. Ett ganska så ambivalent sommarväder kan man sammanfatta det som.

Kias ben har inte visat sig från sin bästa sida, så hela sommaren har jag dragit henne på kärran till- och från jobbet bitvis, men själv går hon mellan 1,5-2 km båda sträckorna och det kan vara tillräcklig motion. Matte ska givetvis pinna på sina 6 km som vanligt. För att ge katten Tilda en utflykt då och då så har även hon fått hänga med på kärran till jobbet. Det brukar hon leva på sen resten av veckan.

Affären har fått gå igenom några strömavbrott och några dagar utan nätverk, men från och med nu ska vi vara förberedda med både backup för nätverk och strömkälla. Sånt kostar på förstås, men irritationen är värre än investeringen så då är det bara att slå till innan ilskan tar över handen. Elverket i sin helhet.

Turistsäsongen har varit bra med många passerande husbilar i år – ovanligt många ska tilläggas. Anledningen till det är vägbygge på finska sidan mot Kilpisjärvi vilket har gjort att många valt att åka den svenska sidan. Bra för mig förstås. De flesta är väldigt trevliga människor men så kommer det en och annan som ska sko sig på min bekostnad. Det kom en lyxig husbil med tillhörande betydligt fattigare människor i den. De kom in och frågade om de fick byta vatten i deras tank. När det gäller just tömning och påfyllning av 100-tals liter så tar jag en liten avgift på 40 kr eftersom jag dels har investerat i möjlighet till detta runt husknuten med slang och allt, och dels för att även en lanthandlare betalar för vatten som sagt. I alla fall kommer han in och jag talar om läget vilket han accepterar. Jag frågar om han vill betala först eller sen varpå han sa sen, så jag gick och slog på kranen. Sen kommer han tillbaka och visar en tom plånbok och några utländska mynt att det var allt han hade. Jag tar ju kort så det informerade jag honom om. Tydligen hade han inte ens kort. Jag var noga med att påpeka att det var då märkligt att man åker på semester i en husbil och inte har några pengar. Det kunde han hålla med om. Jag vet inte hur stor vinst det där var för den stackarn, men de lär inte svälta av törst – det är ett som är säkert.

Min caféhörna har varit välbesökt faktiskt och i sommar har vi haft en bjudning med pulled pork och lite grillat. Då kom det betydligt fler än vad som få plats inne, så jag är glad att vädret var med oss.

Nästa tillställning blir första veckan i september då älgjakten börjar. Jag har lovat att ha kvällsöppet en dag, och samtidigt kommer vi att bjuda på ärtsoppa och pannkakor som förra året. Det var riktigt uppskattat.

Affärens tillhörande mack ska väl nu äntligen vara utformad enligt konstens alla regler så att kommunen och alla instanser är nöjda. Det har inneburit en del grävande för jordtagsmätning och kurs för mig som föreståndare. Efter detta kommer givetvis något nytt och nu är kommunen på mig om någon typ av funktionskontroll av ventilationssystemet. Det har inkommit en “Påminnelse” som det så fint heter. Var den första begäran har blivit av vet jag inte i vanlig ordning. Uppenbart är att kommunen inte har någon skyldighet att informera mig om vad som gäller vid uppstart av en liknande verksamhet, utan kontroller och klagomål kommer efteråt som ett brev på posten. Man ska härdas tydligen. … och om jag har.
Det märkliga är väl just det att när jag startade så har jag skrivit ett brev till kommunen och talat om läget samt begärt hjälp just i sånt som jag inte känner till. Uppenbart är att det gjorde inte de heller, eller så undanhöll de information för att senare kunna skicka på mig lite böter. Det sistnämnda har de lyckats bra med.

Och så har affären lyckats komma på pränt i tidningen igen. Denna gång i Finland och helt utan min vetskap. Det nämns lite kort att det är en sympatisk affär värt ett besök. Ni får helt enkelt lita på mig att det är vad det står.
Som jag nämnde så tycker jag att vi har haft många fina sommardagar, men de ljusa sommarkvällarna tar priset. En kväll fick jag nöjet att följa med till Merasjoki och bara njuta av stillheten.

Vi har det väldigt bra här mitt i metropolen. Det har Katja också satt på pränt.
Inte mycket tid kvar av barmarkstiden det här året, men om vintern är lika sen som i fiol så är det några månader kvar för fyrhjulingarna innan de byts ut mot skotrar. Pappa har varit flitig med sin i år och kört allt från ved till kartonger.
Det tas en massa beslut över våra huvuden ideligen. Den sista som berörde mig som lanthandlare var att vi nu har skyldighet att informera kunderna om plastens påverkan på miljön, så jag brukar väl säga vid plastkasseköp att de inte ska kasta den i havet. Jag har ju redan en lapp som uppmanar dem att återanvända sin plastkasse. Här uppe är vi nog inte några stora bovar till just det problemet då de flesta källsorterar, åker till återvinningsstationer och har med sin egen tygkasse till affären.

Själv har jag gått från sommargrå och vildvuxen…
…till höstredo. Kommer jag iväg till frissan 2 ggr per år så är det bra, men med tanke på avståndet så – 2 timmar hos frissan, 1,5 tim resväg dit och hem. Det tar sin tid att nå ett sånt mål.