Ett tidigt vårtecken vid viken är i alla fall svanarnas ankomst, och de landade så snart kallkällan hade en liten öppning. Märkligt nog är de faktiskt tre stycken, så det där med att de alltid håller sig till en partner vete tusan.
Strax efter att man kände vår i luften så kom det ett par dm snö en natt, men Kia verkade inte så himla ledsen för det, och inte jag heller. Värre var det väl med vägen till mig som plogbilen redan hade gett upp för säsongen. Bilen fick vila helt enkelt.
Finland ligger ju nära som ni vet, och tydligen har ordet spritt sig till Finland gällande min affär, så lite sent omsider så ringer de och vill skriva en artikel om mig i en gratistidning som verkligen är bra att synas i… för affären alltså.
Så hon kom och babblade finska. Jag babblade väl mest svenska, så vad som kommer av det har jag ingen aning om. Bilderna bör ju bli vad det är i alla fall.
Nåt ska väl jag roa mig med, så att fota reportrarnas bilar har blivit mer av en sport.
Efter det gick det väl en vecka så var det dags för nästa:
Då har ni sett mina resultat av det hela. Sen får vi väl se vad det kan bli av deras.
Men det där med att komma i tidningen här uppe verkar inte vara något större problem, och hur jag än har försökt så är det svårt att ligga lågt om jag uttrycker mig så.
Våren för ju med sig en del andra problem för såna som inte har någon anslutning till kommunalt vatten utan har grävt sin egen brunn. Jag är en av dem. Det har väl varit en del rumpor i vädret vid brunnen med andra ord. Allt för att inspektera att dräneringen funkar för allt smältvatten som måste ha sin bana nedför sluttningen så det inte kommer in i brunnen. Givetvis hade dräneringsröret under vägen frusit även detta år.
Vi håller oss sysselsatta som sagt.
Förutom allt detta vatten som ska torka upp så småningom så har jag sanden att tampas med förmodligen hela sommaren, för det är ju precis där Kia gillar att ligga.
Tids nog ska det bli trall runt hela huset, så det så!
Jag har väl börjat med att anlägga en trädgård… eller i alla fall lagt några trappsteg i slänten på ett ungefär där den ska bli mellan mina växter och stenparti. En ekologisk utopi om du så vill.
Jodå, den dök upp när snömassorna försvann och låg precis där jag hade lagt den förra året. 
Ont om grannar har jag gott om, men jag hittade ett par goda turligt nog. De led med mig då jag inte hunnit att sätta några tomatplantor i år pga allt arbete med affären, så nu har jag åtminstone en tomatplanta i uterummet.
Fick en annan grann växt av faster som pryder sin plats.
Det här är i och för sig ingen växt, men den trivs rätt bra i uterummet den med även om den ser lite död ut.
För att inte tala om den här. 
Vilda Tilda har hunnit passera 15 år så det gamla smeknamnet kan ni nästan glömma.
Förutom mitt hus och tomten så har jag ju affären att sköta om och den tomten, men här om dagen fick jag ett glatt besked när de frivilliga i vårt brandförsvar i byn hade en liten övning och passade på att spola hela parkeringen.
Annars flyter allt på som det ska och lagervarorna är för det mesta som de borde…
Den graverade stenen på lagret är förhoppningsvis ett minne blott inom kort. Annars vet jag inte om jag skulle prova på lite hällristning när tillfälle finns. 
Vattenmassorna är enorma så här års, men det är vackert mitt i allt.
I dag har isen gett med sig på sjön…
En selfie på mig och Kia i uterummet kan vara på sin plats en dag som denna.
