Det mesta har blivit bättre än jag hade kunnat föreställa mig med att flytta till Norrbotten förutom att jag ville jobba lite mindre, men ack så jag bedrog mig. Fast att jobba mer behöver inte vara ett sämre alternativ, bara ett som ger mindre utrymme för mer fritid. 
Det gäller att inte vara folkskygg om man vill göra business i ödemarken, för vips har tidningar och tv hittat hit… hur nu det gick till.
Eftersom det här bara händer en gång i livet och är viktigt för affären så får jag föreviga publiciteten på mitt eget lilla sätt.
Det började ju med ICA-nyheter som ringde och skapade det här: 
Efterföljaren var Haparandabladet som gjorde stora rubriker, eller vem det nu var som skapade dem. 
Jag har då aldrig sagt att jag är Stockholmare, men de skriver utifrån sin egen tolkning.
I och för sig bor jag i Pajala enligt mångfalden här uppe trots att det är 11 mil dit, så det är väl som det är.
Bästa artikeln – Norrbottenskuriren som även kom på besök och tog rörliga bilder för tv som sen dök upp på lokaltv: http://www.24norrbotten.se/?clip=8418991
Tänka sig att jag har räddat något. Det känns stort. Men faktiskt verkar min lilla caféhörna funka. Det är så uppskattat.
Här blev jag helt tagen på sängen då han skrev sin krönika utifrån mina satsningar och jämförde dem med LKAB:s. Smått coolt om jag får säga det själv.
Tornedal.se ringde också och ville ha sig en intervju för sin webbsida. Djungeltrumman är kraftfull i dessa trakter.
Vem törs googla sitt namn efter det här pådraget?
Men… det absolut bästa är väl ändå Ragnar som bemödade sig att skicka ett Påskkort till lilla mig och önska mig lycka till. Något jag är helt säker på är att han vet vad han talar om… vem han nu är. Tack Ragnar!
Många intressanta kunder har kommit och gått i affären. Nog lyfte en och annan på ögonbrynen när en äldre man kom farande på släde med sin arbetshäst – den skenade iväg och välte både släden och honom. När hästen väl kommit till stallet kom mannen tillbaka med släden. Man kan väl säga att han var en riktig packåsna.
Sen kom Påsken och förkylning nummer två på den. Vid det laget var jag rätt less.
Precis då kommer det rart besök söderifrån, och de fick även se mitt förkylda nylle.
Inte konstigt att Frida gav den här uppsynen.
Den här får en i alla fall på bättre tankar precis som solen.
Svanparet har anlänt, och det är en fröjd att höra dem i krokarna hela tiden. En av dem sitter faktiskt här i vaken tro’t eller ej, ca 1 km från mitt tillhåll.
Skidsäsongen börjar vara över. Snön börjar att smälta bort, och sommaren… den är kort.
