dagbok

Plötsligt gryr morgonen i samma veva som skymningen träder in, och det är mäktigt.
Först i januari mellan den 6 och 8 januari ser vi solen igen snabbt innan den börjar dala, och det är såna stunder man lär sig att ta tillvara. De första dagarna handlar det om minuter.

Vi går mot den mörka perioden som faktiskt är en väldigt vacker tid i sig trots avsaknad av ljus, för vi har otroliga månsken, massor med snö och färger på himlen som skiljer sig från det vanliga. Ärligt har jag inte ens märkt när solen slutade visa sig, men det borde vara runt den 10 december.

Några ljusglimtar vid Muodossjön som man aldrig glömmer.
Kias utveckling går mot det bättre, och -25 är inte längre ett problem utan kläder, men tossorna åker på när det blir mindre än -15. Hon älskar att rulla sig i snön, och hon njuter av vintern numer vilket jag inte trodde skulle vara möjligt.
Det finns ingen klädkod här vintertid så Kia behöver inte skämmas för sina lysande skor.
Det finns nog aldrig någon klädkod om jag tänker efter…

För att få lite ljus i tillvaron anordnades av goa bybor en ljusfest i en kåta med uppvisning i snön av vad som upplevdes en dansande snögubbe.
Sen bjöds det på kaffe och nybakat i kåtan där inte fler hade fått plats än de som anlände. Vi satt mysigt tätt. Det var precis vad vi alla hade längtat efter. Okej, jag då…
Det blev en salig blandning i språk i kåtan som alltid häruppe, och det göder mina finskakunskaper med råge.
Det må va hänt att jag fick se den största kaffepannan jag någonsin sett.
Och så de glada entusiasterna som sammanförde oss ut i snöyran.
Det här med pannlampa kan upplevas rätt udda för er som bor söderöver, men bokstavligt talat så är lampan som ett implantat i pannan för norrbottningarna så snart mörkret inträder. Fast jag är för alla såna man inte stoppar innanför skinnet. Det finns värre med andra ord.

Dagarna innan solen försvann var inte alls så bedrövliga, och affären öppnade precis som vanligt, och kan ni tänka er att jag jobbade där… precis som vanligt.
Fast den 20 januari är det inte som vanligt. Då är det jag som bestämmer. Det blir inte nådigt.

Det var dock solen innan den vek hädan även från mitt uterum.
Mitt på dagen idag fick jag uppleva det vackraste månskenet på en av mina promenader, och även om det inte är ljust så är det samtidigt inte mörkt om ni förstår vad jag menar.
Om jag var religiös skulle jag säkert säga att snön är en gudagåva, men det där kom inte från mig.
Själv har jag infört Palestinasjalen i min användargarderob igen. Den användes nog sist någon gång på 80-talet. Men jag bor – enligt rykten – i Palestina, som det tidigare har kallats, så vad kan inte vara mer passande? Ingen klädkod som sagt var.
Kallaste hittills är -38, och när temperaturen visar så lågt så är allt över -30 helt acceptabelt. Bara för att man gillar vinter betyder ju inte att man njuter i så låga temperaturer precis som att uppskatta värmen är ju inte +45 njutbart.
Well, well, jag hävdar fortfarande att kylan kan man klä sig för men det går inte att fly hettan – det har jag minsann upplevt i ökenklimat.
Vi har behagliga -8 nu, och det är kring den temperaturen vi har haft största delen av vintern hittills även om vi får några dippar, men vilka får inte det?