dagbok

Jag får väl erkänna att det kändes lite märkligt när jag skördade de sista tomaterna i mitten på november, men de smakade inte sämre för det.
Och något fel på fågelmaten verkar det inte heller vara för småfåglarna är nu mina trogna vänner som måste få påfyllning varje dag till två fågelbord.
Vintern har anlänt om något sent och lite ont om snö. Sakta men säkert har vi börjat att acklimatisera oss till livet här uppe i norr… Pappa har införskaffat sig en traktor med snöslunga och då löser sig det mesta.
Fast hittills har jag skottat allt för hand. Det blir ett par timmars bra motion det.
Sparken har fått sig en åktur men skidorna får vänta.
I skogen är det fortfarande möjligt att lufsa. Det gäller att passa på att gå så länge det går.
Kia diggar ju att plumsa i snön så länge det inte blir för kallt… tyvärr är det nog mot den tiden det barkar nu – sorry Kia! Dags att plocka fram vintermunderingen.
Fast ju kallare det blir desto vackrare…
Om ni undrar om jag har bommat igen uterummet så faktiskt inte. Det är någon grad kallare där om jag inte har eldat, men värmen hålls rätt bra. Underbart att fortfarande få ha utomhuskänslan så här långt in på vintern.
Dessutom har det tillkommit ett par till “husdjur” i rummet i form av tygklädda frigolitormar som jag har sytt som isolering mot dörrspringorna för att undvika drag så mycket som möjligt. Det går som en dans.
Ibland behöver man komma bort från byn för att känna att man längtar tillbaka, och åkturerna kan många gånger bli långa – som i det här fallet 11,5 tim enkel väg.
Tror bestämt Jimmy har varit här och dragit en repa med skotern ned till sjön. Det tackar vi för. Nu gäller det bara att underhålla det. Hårda skoterspår är attraktiva ting.
Här har ni vår Lanthandel, och det kanske kan bli nåt attraktivt av det med. Håll dig uppdaterad.
Och det här är min stolliga pappa som tydligen tycker att utsikten är bättre från taket.
Han kom ned. Det gör man alltid från höga höjder.