Jag har gott om mat även så här års men det finns dom som gärna tar lite hjälp av oss människor att klara den kommande vintern, och det är inte björnen…
Den hoppas jag nu har gått i ide så jag får ro på mina skogspromenader. Fåglarna ska däremot få både talgbollar och fågelfrön i vinter.
Oss har det inte gått någon nöd på för vi har fått både kallt och klart väder en längre tid. Snön har väntat på sig, men de frostiga morgnarna har varit otroligt vackra och uppfriskande.
För att inte tala om hur solljuset har trängt in på ett magiskt sätt i mitt hus ifrån uterummet, och min frukost är fortfarande ett faktum bland mina tomater.
Lite småmysigt rum måste jag ändå få säga för alla måltider så här långt. Jag tror nästan vi får slå ett slag för de framtida måltiderna också när vi ändå håller på.
Det finns andra grannar som gärna passerar och förmodligen tycker att läget inte är allt för ledsamt även om jag tror att hundarna mera är ute efter att jobba än något annat. Jag har något av en genomfartstomt ut mot andra marker som andra äger, andra kalhyggen och jaktområden. Intressant läge om jag säger så…
För den som har missat det så bor jag längst bort “baki” sjön enligt byborna. Bakom sjön vill säga. För mig är det ju byn som är bakom sjön, men allt beror ju på hur man ser det.
Avstånd här är ju ingen större huvudvärk. Det finns folk i byn som åker till jobbet i Pajala varje dag på en och en halvtimme dit och lika långt tillbaka. Om jag hade månat om pendlandet hade jag stannat strax norr om Stockholm, men det var tur att jag inte gjorde det. Nu har ju jag andra planer. När jag har smidigt dem färdigt ska jag förtälja. 
Den första planen har ju gått i lås, och det var att bygga mitt hus som står så gott som färdigt, och innan regnet började falla idag såg det faktiskt ut så här. Snart är det dags för nästa plan. 
Det kan tyckas att allt står i stiltje men så är inte fallet om ni nu trodde det.
Såna här vinteridyller är välkomna. Dock inte regnet som idag smattrade mot hustaket.
Sparken och skidorna har i alla fall åkt fram även om jag inte har åkt på dem nämnvärt än, men vi har minst 6 månader framför oss. Det ser jag fram emot.
Vi slog om till vintertid och mörkret var ett faktum redan 16:30. Ute hos mig är det… becksvart. Det ska kommunen bli varse om, så jag har ringt ansvarig som sedan länge lovat mig en gatulampa utanför mitt hus. Alla permanentboende har rätt till en sådan.
Jag är permanentboende. I say no more.
Nu står det en gatulampa en bit bort som lyser över ett sommarhus som är igenbommat över vintern. Min tanke är att få dem att släcka den och flytta den till mig. Man ska se över alla chanser man har för oj vad det skulle göra skillnad… för mig. Some win, some lose.
Nu har ju jag rätt bra med lyse runt huset, och en sväng till komposten gav mig denna vy när jag hade tänt upp.
Men pannlampan är ändå nästan ett måste några meter ifrån huset så kommunen kommer att får höra ifrån mig fler gånger. 
Either they will love me or they they won’t.
Den här ugnen har definitivt fått känna på soltorkade tomater mer än en gång för här har jag nog 3:e omgången soltorkade på g, och flera tomater är snart mogna.
Sa jag att jag säkert har skottat ett par decimeter snö redan? Odlade tomater i oktober i Tornedalen? Är det något som rimmar? Faktum är ändå att det funkar.
Och nån Simone har vi inte i Tornedalen.
