Och så kom då även mörkret till vår by, men se där var jag lite före och hann få lyse på huset i tid. 
Jag är fullt medveten om att det står stegar utanför mitt hus, och vitsen med det är att jag ska få lust att måla klart högst upp på fasaden. Lusten har för tillfället kö…
Mörkret har också sin tjusning förstås och det blir fler och fler lägen att tända i spisen.
Om ni tror att det bara är att tända så glömmer ni allt förarbete med att fixa ved, hugga ved, trava ved och bära in ved. 
Hittills har jag provat det mesta men att hugga verkar jag totalt sakna teknik för. Det känns inte som att det gör så mycket för skogstrollen verkar utföra det med jämna mellanrum. Därför är det viktigt att lämna yxan utanför vedboden även om det låter lite makabert.
Pensionärerna jobbade i ett jehu med att skapa en ny trappa till farstukvisten på det gamla huset, och det blev ju riktigt bra efter att jag har dragit några penseldrag över virket. Åh, sorry, bro heter det visst i dessa trakter. Fortfarande krävs inget vatten under bron. 
Märklig by det här där pensionärerna står för mycket av bygget i området. Mina föräldrar sätter upp ett förråd och det är så gott som färdigt vid det här laget. Det här är BIG NEWS för mig, för det innebär att mycket av deras prylar kommer att få flytta från ladan ute hos mig till deras förråd, och vips så har jag massor med space att rådda med.
(Det går troll i att Kia alltid tittar fram på bilder där jag faktiskt inte tänkt att ha med henne, men hon är en ganska “nära” hund om jag säger så. Himla smidigt hundliv faktiskt… för mig.) 
Sen har jag fortsatt att kasta sten, men undvikit glashuset dit tomatplantorna fick flytta in när det började bli risk för frost, fast den första frostnatten väntar jag fortfarande på.
Stenarna har jag kastat runt husgrunden i stora lass… prydligt ska väl tilläggas.
Som ni ser har jag fortfarande grusplanen kvar, och om den inte duger för fotbollsspel så i alla fall för Kia att rulla sig i. Fri från sten är den garanterat.
Det blev lite utökning i min rabatt, och än kan jag äta av båda sallad, persilja och lök.
Den provisoriska planteringen kommer nog att få flytta på sig när jag väl investerar i en badtunna. 
Det är mycket att tänka på inför vintern, och att kunna ta sig utanför dörren utan att få ett ton snö över sig är väl en ganska viktig detalj. Så kom snösraskyddet upp.
Nä men jäklar… Där är de där oklädda/omålade pelarna igen. *suck*
Nu börjar kylan visa sig och dörren ut mot altanen är inte öppen lika mycket som förr, men ut ser man ändå – om man väljer att titta.
För att belysa huset i mörkret från utsidan så ser det väl ut nåt sånt här.
Där har vi ytterligare en stege, men den tror jag att jag använde för att hänga upp ett fågelbord. Högt måste det sitta då norrländska ekorrar finns i överflöd och de är förbaskat listiga. Det är lite skralt med småfåglar ute hos mig, och jag tror det beror på ugglan som intagit området. Locka kan man ju alltid försöka med.
Huset jag köpte är av finsk modell, och jag köpte även med deras standardkök. Det är inte så märkvärdigt i sig, men det har en del typiskt finska detaljer, som torkstället ovanför diskbänken – det har alla finska kök. Så smidigt att bara drämma igen luckorna när man är klar så har man rent och snyggt på diskbänken.
Blåbärsplockningen byts nu ut mot älgjakt. Inte för min del men för en större del av befolkningen i den här delen av världen, och det är åter folk i byn. I skogen finns förhoppningsvis älgarna, och de har sannerligen bråda dagar. Hoppas de är i form. 
Hösten är här. Håll till godo!
