Jag börjar inse att man sparar in en hel del el under sommaren här då jag knappt tänt någon lampa inomhus på dryga månaden. Tänka sig att solen verkligen aldrig lägger sig.
Så om solen nu måste sova dygnet runt genom december och januari så kan man knappast klandra den. 
Kia har i alla fall hittat till den billiga beachen Costa del Lite i Muodos där hon har tagit sig några dopp. Den starka önskan hon har kan bero på att få svalka eller att bli av med myggen… eller båda, men att den här trakten bjudit på båda är nog inte så vanligt.
Jag försöker motionera mig själv mellan varven. Uppför kyrkbacken brukar ingå och den kan ta musten ur en både konditionsmässigt och utseendemässigt. Det brukar bli två varv runt byn och så hem igen. Det kan tyckas långt, eller så är den inte så stor.
Väl framme vid kyrkan kan jag pusta ut. Antagligen en känsla av vad som komma skall inför sista vilan… eller slutet vid backen – svårt att avgöra.
Jodå, huset mitt står kvar även om dessa ljusa nätter ibland spelar mig ett spratt och ger mig mardrömmar om både det ena och det andra. Sist jag kollade hade i alla fall hängrännor och stuprör kommit på plats också så nu slipper jag ett regnande tak på samma sätt och nedstänkta fönster. Det enda som sprätter ned fönstren nu är småkryp och det sker dessvärre inifrån.
Som ni hör är jag knappast ensam varken på utsidan eller insidan, och det är alltid trevligt att ha ett gemensamt samtalsämne… om man nu skulle träffa på nån att prata med om det. Det händer, fast det förstnämnda händer mer. 
För några veckor sen tog jag ju en tur till Kiruna, och jag åkte lite mot trafiken kan man säga. Det är nämligen så att på fredagar åker folk ut från Kiruna till byarna, och på söndag åker de tillbaka till Kiruna för att jobba. Jag gjorde tvärtomrutten, och jag var ganska ensam på väg åt mitt håll. Tror inte ens kotten var på väg, och han brukar väl vara lite varstans. Så de har en typ av rusningstrafik även i glesbygden. Den inträffar enbart på fredagar i form av stadsutvandring, och så stadsinvandringen på söndagar. På vintern har så gott som alla bilar släp. Här åker man inte iväg utan att ta med sig skotern.
Midsommar var jag till Kangos en sväng och det är bara ett stenkast härifrån, si så där 7-8 mil, Kiruna är ju dryga 20 mil. Jo men det blir så om man ska hitta bebyggelse. Skulle jag åka ynka 1 mil bort träffar jag på myrmark, och han är inte mycket att hälsa på förrän hjortronen börjar komma. Att de kommer kan man inte lita på precis som Midsommarfirarna i Kangos. 
Här finns det fina vildblommor minsann. Vad sägs om de här vackra smörbollarna som finns lika frekvent som smörblomman.
Det må låta klyschigt men jag tycker verkligen att det är sagolikt vackert, och här gäller det att njuta av den korta säsongen som är. Det finns en hel del positivt med det också för allt man odlar gror dygnet runt och växer så det knakar. Lär inte ha ätit så mycket ruccola sen mitt förra liv. Det vet jag inget om förstås, och inte ni heller.
På tomten står den här lastbilen och jag har börjat fundera lite på om jag skulle börja nyttja den till fullo och köra just frukt & grönt. Vart har jag inte riktigt bestämt.
Innan det lär inträffa måste jag nog ta tag i min trädgård och jag tänkte mig väl som så att den här boken skulle göra jobbet. Som vi vet kommer inget gratis, och det gjorde inte heller boken.
En del tomater börjar i alla fall visa sig, ruccolan gror, salladen likaså, rabarbern är i jorden och spenaten har jag redan naggat på så det är mycket här som bara händer utan närmare ansträngning. Vissa saker står still just nu men jag ser ingen större anledning till att briljera om det här. Tomater på g trots allt.
Jag har en liten å som går under vägen på väg till mig som skiftar i utseende nåt kolossalt, men den är alltid lika fin att beskåda. Tror bestämt det var här pappa kastade ut den lilla harpalten kattskrället släpade med sig en dag. Nu skvalpar den väl nånstans i Muodossjön om inte vargen tog den.
Så, vad händer på bygget? Jo, jag la faktiskt ett bud på en carport på KVD och fick den för rena rövarpriset. Sen skulle den ju hit och det har vi ju tragglat igenom tidigare att frakta hit upp kostar skjortan. Skjortan räckte inte långt kan jag avslöja, men här är den i alla fall…
…på backen, och det är väl där den ska stå också, fast monteringsfasen är än så länge i något som tydligen kallas för planeringsfas. Vem och hur blir nästa steg. Den tål regn. Det är bra. 
På tal om regn och midnattssol. Beat this!
