Någon har uppenbarligen städat framför ytterdörren och äntligen finns lite plats för vårstolen i vårsolen, eller vårsolen i vårstolen för den delen. 
Sen får någon ta sig tid att sitta där också. En annan femma det.
Förmiddagssolen har också testats på altanen förstås även om mycket fortfarande är halvklart då snön förhindrar mycket av det man vill göra och som skulle behövas.
Det har varit många svängar med snöras från taket de senaste veckorna, om det inte är nån där uppe som åker kana.
I alla fall gör vårsolen sitt så här års med den dagsmeja vi har haft. Utsikten från altanen blir sagolik i många lägen. En ny upplevelse är att ha nästan 30 grader inne på förmiddagarna då solen här uppe ligger så lågt och strålar rakt in i husets gluggar, men om jag får välja på -30 eller +30 så blir det ju enkelt. 
Jag har faktiskt undrat lite över varför norrlänningar är så måna om att ha markiser, men då tror jag att det mysteriet är löst.
Solen har gassat i flera veckor och det har blivit massor med skidåkning och promenader i de nu hårda skoterspåren.
Sen har jag mött massan som bara väntar på att något ska hända…på en stol mitt ute på isen. För en vegetarian kan det te sig lite udda även om mötet med människorna är otroligt inspirerande. Bilden nedan är dessutom en tävling. Lugnare tävlingar får man nog leta efter.
Vi åkte si så där 7 mil för att hitta denna.
Min 73-åriga pappa gillar lite mer fartfyllda tävlingar och har gjort några 2-milslopp på skidor under den här tiden. Den senaste i Karesuando, så nu har man varit i Lappriket också och sett sig om.
Uterummet då? Jo, det är fortfarande ett uterum. 
Snart ska väl det förändras ändå. Fönsterrutorna är i ladan…fortfarande, och glasdörrarna är i Järfälla. 
Uterummet är här där jag är och det är inte ens i närheten. Nu återstår bara att få alla dem till uterummet, och vissa saker är ibland lättare sagt än gjort. Att frakta ömtåligt gods är inte så många som är villiga att göra norr om Luleå tydligen då vägarna inte är några autobahns direkt. I värsta fall får vi köpa en lastbil och frakta upp det själva, men det återstår att se hur det blir med det. Tålamod är det som gäller nu, och sånt har man ju gott om med tanke på att våren nalkas. *NOT* 
Förutom såna små problem finns det ju tallen framför huset som skymmer kvällssolen, och vi har ju olika sätt att angripa våra problem på, men jag tror nog Kias är det bästa. Jo, så snart är den nog väck ska ni se.
Jag har tagit in en ny möbel i huset framför spisen. En riktigt gammal gungstol som är helt grym att sitta i, men mer än den får det inte bli om jag ska ha några öppna ytor kvar. Nytt projekt blir att sy något lämpligt mjukt till den istället för filten, för så här ser det ju ut som om självaste tomten satt i den.
Trots all snö som fortfarande ligger kvar har ett försök till att likvidera både skidåkning, skoteråkning och sparkåkning på vägarna för den här säsongen lyckats…till mitt förtret.
Under den här tiden har Tilda fyllt 14 år. Kia har fyllt 4 år. 
…och jag har fyllt på mitt vedförråd och hittat en fyndig låda att ha veden i som döljer innehållet och undviker skräp mer än nödvändigt.
För er information så är det här inte Kias spår, och inte mina men den har varit runt mina domäner. Det kan ha varit Tilda som skrämde iväg den. 
Nästa vecka blir det en tur till Tyskland, förbi Stockholm och sen hem igen i slutet av veckan.
Skidåkning får ligga på is och risken är att det blir till hösten om fröken tö får göra sitt.
Erkänn att ni blir lite sugna?
