dagbok

Morgonen började med samma dåliga nyhet som dagen innan.. att smälta snö stod på schemat för att ens kunna tvätta händerna. En vara som vi råkar ha rätt gott om, men de här dagarna har en stor del av det mött ödet i kastrullen.

Trots att det finns vatten i brunnen suger det värre både att få upp eländet och hela situationen.
Så TACK till rörmokare i Meräsjärvi här intill. (intill och intill men nån mil bort) TACK till släkting som kämpat av och till med den förbannade pumpen, och tack till elektrikern några mil bort.

På bygget har köket nu alla skåp på plats, liksom lilltoa, badrum och tvättstuga. Innertak håller på att sättas, och jag har lite målning kvar i sovrummen innan jag kan låta penseln torka för gott!
Någon torka vad gäller arbetssysselsättning ser jag inte inom den närmaste tiden, så passa er för att komma hit innan det är klart för då är det risk att ni åker på jobb. Alla bokstavligen sugs in i den goa arbetsatmosfären vi har här – jag lovar!

Kia tar det där med jobb med ro och gillar fortfarande mest att ligga på sofflocket men nog njuter hon också av våra promenader – det råder det inge snack om.
Ibland undrar jag om det verkligen är sant att jag befinner mig i Tornedalen, men det finns vissa saker som ständigt påminner mig om att jag i alla fall inte är i Stockholmstrakten.
Bygget har sina motgångar, som det säkert ska, och vi har motgångar som det här med vattnet, men så finns det nya glädjestunder man hittar i vardagen, som att öppna kranen och det kommer vatten. Att det sen inte är kristallklart är helt plötsligt rätt oväsentligt.
Enkelt kan det vända med andra ord.
Sen kan jag gnissla om att jag inte klarar av att starta skotern för egen maskin, men det är liksom lite tryggt att den finns där…till hands om exempelvis alla 3 bilarna skulle pajja SAMTIDIGT, eller nåt. Kia gillar ju att jaga den där, så är det ju.

Men sen har jag ju sparken, och den vill man ju gärna inte få, men den funkar att sparka med märkligt nog. Fick den för övrigt i julklapp av pappa julen 2010.
Skidorna fastnade nånstans mellan spacklet, men jag misstänker att de dyker upp igen när arbetshetsen lägger sig. Nu är det bråda dagar för om drygt en vecka är det semester.

En blick mot schackbrädan i huset, och jag inser att jag har en del skrubbande att ta itu med innan någon turnering kan börja.
Utforskar området gör vi hela tiden, och några kilometer från oss finns en hundgård med ett gäng draghundar som ylar hej vilt vid sina mattider. Kia är lite konfunderad till det där ljudet, men tror hon har insett att vargen…inte är nära. Går vi hemåt är hon för det mesta framför, men bortifrån hemmet är hon oftast ett steg bakom. Vet faktiskt inte vart hennes funderingar går i det läget. Det måste ju kännas tryggt när vi kommer till gården i alla fall. Se, hon är ju före? (Mitt hus skymtar bakom träden)
Det är de små detaljerna som gör det, och här ser man en glimt av min käcka skorsten som har provkörts i en vecka med hjälp av NunnaUuni, och den verkar funka som den ska.
Hade säkert 3 dm snö på taket dagarna innan bilden, men så blev det tö och den kanade i rasande fart rakt ned i backen. Så då var taket också testat – funkar som det ska det med. Sen har ju min skottningsteknik satts på prov och det resulterade givetvis i en överansträngd handled. Äh, smällar man får ta.

Och i och med det sätter jag punkt för ännu en ljuvlig dag i Tornedalen.