Färgen är spikad

Avsnittet att lägga tak på mitt hus har varit ett drygt kapitel för först fick vi givetvis regn så man inte kunde lägga tak, och sen slutade det regna och då behövs ju inget, men inför andra regniga dagar så bestämde jag för att det nog ändå var bäst att lägga på eländet.
Så för dem som kan vingla säkert där uppe fick takläggandet ha sin gilla gång med takläkt, takås och allt vad det nu heter.

Belästa Frida kom på besök i helgen och hjälpte till att tolka ritningarna,

samt att min nya familjemedlem Kia har kommit hem.
Kia har haft några jobbiga dagar på gården så den här ställningen må inte vara lik de byggställningar som sattes upp i helgen, men bekvämt har hon där hon nu vilar på katten Tildas filt, och Tilda i sin tur på Kias… allt för att de ska byta lite lukter med varann och på så sätt vänja sig. Än är det kompostgaller här och var. Smidig blir då jag när jag ska över dem ideligen.
Byggställningar var det ja. Pappa Alvars verk, och säkerligen värk också men det vågar jag inte ens fråga om.

På cykel har nog de sista ljuvliga höstdagarna avnjutits. Tyvärr lyckades jag inte fånga svanparet som kommer till just denna plats varje år med sina ungar, men man förstår ju att de återkommer.
Då har vi kommit till den spikade färgen. Den är alltså bestämd och påkletning har påbörjats på huset av byggherren själv… på höga höjder dessutom. Ner kommer man ju alltid, och även denna gång.
Och en något grumlig förhandsvisning kommer här i skymningen, samt en otroligt trött och skakig högerhand. Nåja, det blir fler tillfällen för fotografering av den snart mörkgråa byggnaden so called home.
Det är helt riktigt att takåsen inte går ihop och bildar ett sadeltak. En något udda design men helt enligt ritningarna. Frida har ju kollat det. Det måste också betyda att mitt hus saknar taknock men helt säker är jag inte.
Sprickan däremot den är jag säker på. Byggarna har väntat med att sätta dit två långa brädor som jag alltså får nöjet att måla på marken innan de sätts upp. Trist att man inte tänkte lika när det gällde takfoten för det är helt klart en prövning att måla upp och ned när jag redan står på taket, och prövas ska man ju tydligen. (Takfot i plural funderar jag lite på)
Dags för städning runt huset igen ser jag nu. Byggare har en tendens att kasta omkring sig grejer, och ville gå där nere och riskera livhanken när brädor flyger, men jag får ta tag i det igen.