Så i dag hände det. 
Huset kom bokstavligen flygande i luften med en rasande fart.
Först kom gavlarna med kranen i två krokar som de bara snäppte bort när läget var grönt, sen fram- och baksida i två sektioner.
Kranen är sjuuukt stor! Så tar man kort och så ser det ut som *fjutt* men den är verkligen helt jäkla enorm. Fick jag det sagt också, och på bild. 
Ovan ser man den sida som är mot sjön med en altandörr mot öppen altan och den andra mot det som ska bli det inglasade uterummet. Jag stod för övrigt i skogen långt ned och fick sätta kameran så högt upp jag bara kunde då det blir en rejäl sluttning här, men tänk er på vintern vilken bra pulkabacke det kan bli. *L*
Efter det kom takstolarna flygande – Jaa, de där stolarna som uppenbarligen ska upp i taket – 13 stycken var de. Gubbarna som jobbade var bara två.. men den ena har byggt de här husen i nästan 30 år så det känns tryggt. Sen har vi min ihärdiga pappa 72 år som sliter precis lika bra som de andra.
Själv plockade jag mest ved och samlade ihop skräp för att städa upp runt byggarbetsplatsen, men jag var väl även med i lite kapningar av virke för att fästa fast takstolarna i varann. Jag tyckte dock att de jobbade på jäkligt bra, och balanserade livsfarligt däruppe.
Polisen och hans grävmaskin fortsatte markarbetet kl 9, så det har varit full ruljans här hela dagen.
Den gamla stugan har agerat café och det fortsätter säkert veckan ut. Vi bakar kakor som aldrig förr.
Sen kom regnet och den svenska klockan slog 16:00. För finnarna 17:00 så det tackade för sig, och vi tackade för dem.
Så sitter jag nu i gamla stugan och kikar ut…
SHIT! Det står ett hus där! Och det huset är mitt! 
Nu tar jag en sån här 
och inväntar morgondagen med nya bravader.
Och så sägs det att inget händer i Tornedalen(???)
